Annika Ortmark Lind annika.ortmark.lind@tara.se
Välkommen!
Jag minns så väl en av mina första somrar med ”bonusfamiljen”.
Jag var väl 14 år och vi seglade.
Så började det storma. Mentalt, alltså.
Jag tyckte att min bonusmamma var så mossig, vilket jag uttryckte på tonåringars mindre diplomatiska vis. Molnen drog ihop sig över sittbrunnen, det började mullra och snart åskade det rejält mellan oss.
Det slutade med att min bonusmamma var så arg att hon hotade med att hoppa överbord. Hon klev till och med över relingen med ena benet och skrek högt… Något som både roade och oroade mig. Men framför allt kände jag mig övergiven. Det var ingen som orkade vara vuxen runt mig, så jag drog flytvästen hårdare runt kroppen och var mest tyst resten av den veckan.
Det som hade utspelat sig ombord var varken av ondska eller av illvilja, det var en kulturkrock. Och ofta handlar konflikterna i bonusfamiljerna om just dessa kulturkrockar – och om rädslor, konstaterar samtalsterapeuten Stina Pettersson på sidan 24.
”Att man känner att man inte har en plats, en tillhörighet i flocken.”
Det är inte lätt att bygga nya konstellationer med ”dina och mina barn”, men i dag vet vi så mycket mer och det finns stöd och kloka råd att få. Inte minst när det gäller synen på tiden – man sjösätter inte en bonusfamilj på semestern, det tar många sommarlov. Börja nu, det kan bara bli bättre!
Högsommar är en tid för reflektion. Det kan vara skrämmande att stanna upp, för då kan man inte springa ifrån det som
