Sveriges mest underskattade sångare?

Innan man går in i det plottriga bråtekaos som man lätt kan föreställa sig att en hantverkare till trebarnsfar har i sitt garage kan man gira vänster. Då hamnar man istället i en två, tre kvadratmeter liten pojkdröm: en inspelningsstudio med hårdrocksplanscher, inramade vinylomslag och konsertbiljetter överallt. På en krok hänger ett gäng backstagepass och på skrivbordet styrs inspelningen av tre skärmar.

– Men då tar jag av mig tröjan då, säger Portraits sångare Per Lengstedt innan han stiger in i det extremt lilla sångbåset. Ska det va så ska det va, eller?

Givetvis ska det va.

Per drar av sig sin Angel Witch-tröja och sätter på sig lurarna. I högtalarna börjar musiken ljuda och sångaren andas in: ”Tattooed boys with expensive toys, living in a bubble of sin.”

Jag är på Hasslö i Karlskronas skärgård för att verifiera en hypotes. Inför släppet av Black Sabbath-boxen ”Anno domini 1989-1995” tipsade Per i en Tony Martin-grupp på Facebook om en två år gammal video på Youtube där han framför ”Anno mundi” från 1990 års ”Tyr”. Framförandet var så mäktigt att det fick tidningens chefredaktör Martin Carlsson att undra två saker. Är Per Lengstedt Sveriges mest underskattade hårdrockssångare? Och eftersom man bara ser hans överkropp, är han helt naken när han spelar in?

– Det senare kan vi låta vara osagt, skrattar Per.

Innan vi går in i den lilla garagestudion sitter vi på altanen i den första vettiga vårsolen för året. Vi dricker kaffe och käkar rabarberpaj som blivit över från sångarens 42-årsfirande dagen innan.

– Den enkla förklaringen är att jag hade studion i vad som nu är min äldsta dotters garderob och det kunde bli jävligt varmt där, fortsätter han. Faktum är att sången till tre album med Portrait spelades in där innan jag flyttade ut i garaget: ”Crossroads” (2014), ”Burn the world” (2017) och ”At one with none” (2021). Enda problemet var att det var vägg i vägg med köket så ibland kunde jag höra min fru st