Efter att ha spetsat till sin framtoning har Österrikes Visions Of Atlantis fått vind i seglen. Inför albumet ”Pirates II – Armada” går kapten Michele Guaitoli på djupet med piratimagen.
AV CARL LINNAEUS FOTO ROBERT EIKELPOTH
ollar du på gamla piratrullar för att komma i rätt stämning innan du skriver musik?
– Ja, och vi läser även böcker, särskilt vår sångerska Clémentine Delauney, säger bandets andra sångare Michele Guaitoli. I många år har hon alltid haft en piratbok på nattduksbordet. Inte bara för att inspireras utan för att vara konsekvent och medveten om vad det är vi gör. Det är inte som att vi bara har stulit looken från ”Pirates of the Caribbean” eller tv-serien ”Black sails” för att det är coolt. Jag själv har en särskild relation till pirater. Jag har alltid älskat tv-spel med pirater. Som barn läste jag konstant piratböcker och jag klädde ut mig för att se ut som Guybrush Threepwood i spelet ”Monkey Island”. Vi bryr oss om det vi gör. Vi är inte ett kommersiellt band som anlitade ett team som sa åt oss att anamma den här imagen för att det säljer.
Genomgår du en inre förvandling när du klär dig som pirat inför konserterna?
– O ja, absolut. Nu förstår jag den förvandlingen som black metal-band går igenom med sina ansiktsmålningar. I en och en halv timme förbereder vi oss med smink och all rekvisita vi behöver för att gå upp på scen. Jag skulle inte säga att vi blir andra människor, men en rollfigur tar över. Personligen känner jag mig full av kraft. Om vi hade gjort det här på fel sätt hade vi varit ett Halloweenband, som om vi spökat ut oss för en karneval. Dräkterna är både välsydda och tidstrogna. Bara ett litet fel hade kunnat göra det här till en enda röra.
Är det en riktig gammal flintlåspistol som du har på promobilderna?
– Den är gjord i exakt samma material och form som vapnen från 1700-talet och 1800-talet men den fungerar inte. Alla vapen som vi använder under fotosessioner är riktiga kopior, till och med svärden. De är skapade exakt som de såg ut på den tiden. De är tunga och välbalanserade men de kan inte skada en. Vi har lagt tid på att göra allting rätt och folk ser på en annorlunda. Det var likadant när Kiss klädde ut sig till Kiss, folk såg inte på dem som om de vore ens granne. På 80-talet räckte det med a
