Kvaen

”The formless fires” är den svåra tredje skivan. Är du förvånad över där du är i dag?

– Det har varit en ganska stor resa från första skivan, säger sångaren och multiinstrumentalisten Jacob Björnfot. Jag har aldrig tvivlat på Kvaen, men att jag skulle vara på Metal Blade, det mest respekterade bolaget för metal i världen, det trodde jag inte.

Vad är ditt recept?

– Det gäller att vara väldigt osvensk. Man måste ta fram jänkarfötterna och ta lite plats om man verkligen vill lyckas.

Du sa redan 2020 att du tyckte att mycket ny black metal lät likadan. Vad gör du annorlunda?

– Jag har aldrig förstått varför man ska spela musik som enbart låter som en genre. Alla band som jag växte upp med, även de som spelade hårdare musik, lyssnade även på annat och hade mer i bagaget. Det speglar av sig i mitt skrivande.

Ett ok hos puritaner, speciellt om man saknar riktig begåvning.

– De har nog redan bestämt sig för hur det ska låta och då är det svårt att komma över den tröskeln. Jag är tvärtom och tror att det är därför som Kvaen har blivit det där, något fräscht. Det fanns inte så många band som kom med gitarrhjältesolon och blandade hejvilt med allt från power metal-refränger till blastbeats och dödsmetalltjosan.

Du har ett liveband men tar hand om det mesta själv i studion. Vad ställer du för krav på dina medmusiker?

– Jag orkar inte spela med folk som bara sitter och lyssnar på den första demon och tycker att det är det bästa som har hänt. Ofta är inte sådana människor så utvecklade på sina instrument och det krävs ganska mycket för att spela mina låtar. Det är en tumregel, ska du ens vara i närheten av att testa att spela med Kvaen – då ska du fan i mig vara bra på ditt instrument. Jag tror att Kvaen har fått det ryktet och folk vet att det är en ganska hög nivå.

Allt känns större, fläskigare och mer sofistikerat på ”The formless fires”.

– Ja, och det handlar om att det fanns mer pengar. Vi kunde spela in i jättebra studior, det fanns en bra budget och många av låtarna skrevs redan under ”The great below”-perioden. Direkt efter att jag hade släppt det albumet satt jag och pulade på den kommande musiken. Jag slutar aldrig och har redan skrivit halva nästa