Black sabbath-kvarnen

3 min läsning

MARTIN CARLSSON CHEFREDAKTÖR

Framför vattenkvarnen på dagen 54 år efter att albumet släpptes.

OMSLAGSARTIKELN OM Black Sabbath skulle egentligen ha publicerats i nästa nummer, men om du börjar läsa på sidan 50 förstår du varför den har tidigarelagts… När min långa intervju med Tony Iommi är slut ropar jag till hans managementrepresentant som sitter i köket precis utanför studion:

– We’re just chitchatting!

Det ordvalet finner den humoristiskt lagde Iommi väldigt roligt och härmar mig.

– Haha! ”Chitchatting”, hehe.

Vårt småprat handlar om Mapledurham Watermill. Jag berättar att jag och den medföljande skivbolagsrepresentanten Darren Edwards dagen därpå ska besöka hårdrocksvärldens mest kända vattenkvarn. Det var framför den som den då 18 eller 19 år gamla modellen Louisa Livingstone 1969 fotograferades av Keith Macmillan. Denna ikoniska bild kom att pryda Black Sabbaths debutalbum, som släpptes den 13 februari 1970.

När besökte du vattenkvarnen senast?

– Puh, bloody hell, det minns jag inte, säger Iommi.

Men du har besökt den?

– Åh ja, jag har sett den men det måste ha varit väldigt, väldigt länge sedan jag var där senast.

Vad representerar kvarnen för dig?

– Vi hade egentligen ingenting med detta att göra utan det var något som skivbolaget gjorde, men det blev denna ikoniska bild som hamnade på albumomslaget. Människor åker dit och fotograferas när de står där framför den. Det var något speciellt för det var vårt första album och vårt första albumomslag. Vi träffade faktiskt tjejen som är avbildad iförd sin svarta utstyrsel. Grejen är att det inte hade ett skvatt med oss att göra utan var helt och hållet något som skivbolaget låg bakom. Men vi gillade det och gillade tanken bakom det.

Det har blivit Black Sabbaths mest klassiska skivomslag.

– Ja. Vi har haft några bra skivomslag. ”Sabbath bloody Sabbath” var riktigt bra medan ”Sabotage” inte var så bra, haha.

DET ÄR EN REN men kul tillfällighet att vi besöker Mapledurham Watermill den 13 februari, på dagen 54 år efter att albumet släpptes. Det regnar lätt och vi är helt ensamma här, så när som på några byggnadsarbetare och Melanie Clarke, fastighetsadministratör på Mapledurham Estate, som är betydligt mer välskött än 1969 när omslagsbilden togs.

– Jag började jobba här först i augusti förra året och trots att jag är uppväxt i närheten hade jag inte fullt ut insett hur betydelsefull kvarn

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar