Hiraes

Namnet ”Hiraes” kommer från ett walesiskt ord som betyder ungefär nostalgi. Är ni nostalgiska över den guldålder för melodiös death metal vars anda ni återskapar?

– Det var nog bara så att ordets betydelse slog an en sträng hos oss, säger sångerskan Britta Görtz. Känslan av melankoli och saknad kan stundtals överröstas av den högljudda vardagen, men när man är ensam så gör den sig påmind. Samma sak är det med Hiraes musik. Den är väldigt omedelbar att ta till sig, men ju mer man lyssnar desto fler intressanta detaljer upptäcker man.

Vad anser du vara den främsta skillnaden mellan ”Dormant” och debutalbumet ”Solitary” (2021)?

– Jag tycker att ”Dormant” blivit mer kompakt och direkt än ”Solitary”, av två skäl. Ett, vi spelade mycket live mellan skivorna och lyckades återskapa den energin i studion. ”Solitary” spelade vi in på skilda håll under pandemin, vi var ett band som existerade endast i internetvärlden. Två, vi fann vår Hiraes-identitet. Ser man tillbaka på början, när bandet Dawn Of Disease splittrades och fyra av medlemmarna startade om med en nykomling på sång, så är vi mer av en enhet nu. Jag var aldrig orolig över att vara den nya blomman i trädgården. Däremot, eftersom detta är det första melodiösa death metal-band jag någonsin varit med i var jag orolig för om jag kunde göra något med musiken som jag själv skulle uppskatta. Melodiös death metal är för mig n