Metalite

3 min läsning

ERIK THOMPSON

Metalite består av trummisen Lea Larsson, gitarristen Robban Örneswed, sångerskan Erica Ohlsson, gitarristen Edwin Premberg och basisten Robert Majd.
FOTO MATS VASSFJORD

Er basist Robert Majd, även känd från Captain Black Beard och Nighthawk, har sagt att du från början ville göra Metalite till ett band fyllt av karaktärer.

– Det kan stämma, skrattar gitarristen och bandpappan Edwin Premberg. Fast från början var det faktiskt inte ett band utan mer ett studioprojekt. Robert brukar säga att det var första gången han blivit anställd för sitt utseende. Vi har gått vidare lite från det där, men det funkar bra med allting så han får vara kvar!

”Expedition one” är ett konceptalbum. Berätta om konceptet.

– Vi har hört många fans säga att våra tidigare album har varit som konceptalbum. Så jag tänkte att det kanske är dags nu, på fjärde plattan, att vi redan från början tänker i banorna att göra en konceptplatta. Samtidigt ville jag baka in de tidigare plattornas låtar och historier. Vi fick ihop allting väldigt bra. Om vi utgår från tredje albumet ”A virtual world” (2021) så handlar det om att folk mår väldigt dåligt men kan vara sig själva i den virtuella världen. Därifrån kom vi på det här med ”Expedition one”, att mänskligheten år 2055 ska ge sig ut i rymden och hitta ett annat ställe att bo på.

”We’re leaving together, but still it’s farewell?”

– Lite grann så, haha! Fast tanken är att försöka spinna vidare på den här storyn på nästa platta också. Det finns mycket planer. Jag jobbar kontinuerligt med att skriva låtar. Oavsett om vi släpper en skiva om två månader så ligger jag inte på latsidan.

– Du är en maskin, inflikar sångerskan Erica Ohlsson.

Var det svårare att skriva utifrån en given konceptmall?

– Faktiskt inte, säger Edwin. När jag började skriva ”Expedition one” hade jag redan tänkt ut att jag skulle börja göra en låt som hette så och skulle bli första låten på skivan. Sedan kom den andre gitarristen Robban Örnesved och hade några idéer till riff och ett solo. Då blev det den sista låten, den instrumentala ”Utopia”. Den kändes perfekt att avsluta skivan med, när vi hade hittat någon annanstans att leva. Sedan skulle det ju hända saker däremellan och det var just det roliga, att hitta på saker som kan hända ute i rymden. Världen har ju varit med om mycket skit ända sedan corona, krig och så där, så självklart influeras man av det också.

Även av

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar