Bright & black

Att införliva en symfoniorkester i heavy metal är inte nytt, men hur fick ni idén att låta några av Skandinaviens ledande metalmusiker komponera musik specifikt för orkester?

– Det är producenten Jacob Hellner (Rammstein, Clawfinger) som ligger bakom projektet, säger cellisten och Apocalypticas bandledare Eicca Toppinen. Han kontaktade mig för tre eller fyra år sedan och ville att jag skulle vara med. Det var först inte helt klart vad vi skulle göra eller vad min roll i det hela skulle vara. Jag började som en sorts rådgivare, eftersom jag är ganska bevandrad i den klassiska världen. Jacob ville även att jag som solist skulle fungera som en länk mellan metalvärlden och den klassiska världen.

Du har bidragit med några låtar på ”The album”. Hur valde ni ut övriga kompositörer, Fredrik Åkesson från Opeth, Nico Elgstrand från Entombed AD, Erik Danielsson från Watain och Tomas Haake och Dick Lövgren från Meshuggah?

– Jacob var noga med att inte använda sig av låtskrivare som till vardags skapar symfonisk metal. Han ville ha låtskrivare från den hårdare skolan, folk som står för den råa kraften i metal, för att sedan frambringa samma råa kraft i en annan form. Vi tog deras demos och arrangerade dem för en symfoniorkester med 65 musiker.

I vilket stadium var demoversionerna ni fick?

– Det var väldigt blandat. Någon var inspelad med en massa olika distade gitarrer och lät väldigt mycket metal. Hur det slutliga resulterat sedan blev hade kompositörerna inte mycket att säga till om. Vi tog oss friheten att arrangera hur vi ville. Det var flera låtar där jag la till eller ändrade harmonier. Som solist var mitt jobb att skapa de melodier som ligger överst i alla låtar. Dessa melodier påverkade också vad orkestern spelade. Det var en väldigt organisk process och vi hade inga regler eftersom vi, för att vara helt ärlig, egentligen inte visste vad vi höll på med. Vi visste vad vi var ute efter, men vi visste inte hur vi skulle komma dit. Vi fick vara öppna för allt.

Jag gissar att det var Erik Danielssons demo till ”Mounts of misfortune” som bestod av en vägg av distade gitarrer.

– Exakt, du tog den, haha! Demon lät jävligt häftig, men när vi