Jim peterik & world stage

Med band som Ides Of March, Survivor och Pride Of Lions är du mest förknippad med AOR och melodisk rock, men jag har alltid känt att en låt kan förses med olika musikaliska kläder och passa i många olika genrer. Håller du med?

– Verkligen, säger gitarristen Jim Peterik. Jag älskar när andra artister tolkar mina låtar i oväntade genrer. Under titeln ”The songs” gjorde jag själv nyinspelningar av vissa låtar tillsammans med toppmusiker i Nashville. En bra låt är en bra låt!

Vad har dina band och andra band från Chicagoregionen, som REO Speedwagon, Styx och Cheap Trick, gemensamt?

– Vår höga arbetsmoral. Alla banden har jobbat hårt, både i studion och på turné, och det är därför de nådde framgång och finns än. De övriga har haft en del medlemsbyten men min grupp Ides Of March, som hade sin första hit 1970, har kvar samtliga originalmedlemmar.

Under namnet Jim Peterik & World Stage släpps nu albumet ”Shoots & roots volume 1”, där du samarbetar med gamla rävar som REO Speedwagon såväl som mer oprövade namn. Hur hittar du de unga artisterna?

– Jag jobbar med en talangscout. Vilket gammaldags uttryck! Hon är baserad i New Orleans, där det finns en rik och vital musikscen och många av de nya artisterna är baserade där.

Öppningsspåret är en duett mellan dig och Kevin Cronin från REO Speedwagon. Den påminner mig om modern country.

– Det är lustigt, det krävdes utomstående för att jag skulle höra det. Jag håller med, men Kevin har fortfarande svårt att se det. Han och jag går långt tillbaka i tiden. Han bokade Ides Of March till en skoldans redan 1966! Vi höll kontakten och i början av 80-talet turnerade Survivor med REO Speedwagon till och från under tre år.

Du fyllde nyligen 73 år. Neil Young har sagt att han kände sig äldre när han var 40 än han gör nu, vid 70 plus. Kan du relatera till det?

– Det kan jag. Jag funderar till och med på att skriva en åt som heter ”I’m not as old as I used to be”. Det är ingen slump att det brukar talas om medelålderskris. Man är inte ung och inte gammal, utan befinner sig i någon sorts limbo. Att vara 73 är något att fira!

Vilka låtar är du mest stolt över att ha skrivit?

– De stora succéerna är jag förstås stolt över. Min