Bjørkø

2 min läsning

JESPER ROBILD

Du har arbetat i 15 år med ditt soloalbum ”Heartrot”.

– Tja, idén är 15 år gammal, säger gitarristen Tomi Koivusaari. Men själva arbetet gjordes under covid. Jag har inte haft tid innan, men nu tog jag låtidéer från min hårddisk och gjorde färdigt allt.

Idén var att släppa det när du fyllde 40, men du fyllde 50 i april i år. Trodde du ens att du skulle hålla på så länge?

– När Amorphis bildades var vi 16-17 år gamla och då kändes det gammalt att vara 25. Så jag kunde inte föreställa mig att jag skulle spela hård musik i samma band när jag var 50. Nu känns det surrealistiskt att tänka sig att göra det när jag är 60, men man vet aldrig. Vi känner oss inte så gamla när vi spelar ännu, men om vi börjar ha rullstolar och blöjor på scen är det kanske lite annorlunda.

”Heartrot” har ett klassiskt symptom för solodebuter – att varje låt känns som ett nytt uttryck för något du inte kunnat göra i Amorphis.

– Jag måste erkänna att den största anledningen till att jag inte gjort klart albumet tidigare är att jag inte kunde bestämma mig för vilken stil det skulle vara. Generellt är det bra att ha en röd tråd, men min musiksmak är ganska bred och jag kunde inte bestämma mig. Det bara blockerade allting så jag tog de bästa låtarna och släppte dem under ett namn, Bjørkø, utan att tänka för mycket. Det gör att det låter mer som ett samlingsalbum, men det finns ändå en röd tråd. Det är samma band och vi spelade in albumet vid ett tillfälle. Det är Janne Lounatvuori på keyboards, Lauri Porra från Stratovarius på bas och Waltteri Väyrynen som nu spelar i Opeth på trummor.

Vi måste prata om alla gästsångare.

– När jag jobbade med varje låt hörde jag olika typer av sång i mitt huvud. I ”Vaka loka” ville jag först ha sång på svenska, jag gillar mycket svensk musik. Ibland tittar jag på mina spellistor på Spotify och det är nästan bara svenska rock- och metalband. Cardigans, Kent, Entombed, Ghost. Men sedan föreställde jag mig isländska och då frågade jag Aðalbjörn ”Addi” Tryggvason från Sólstafir. Jag är så glad att alla jag frågade tackade ja.

Var det viktigast för dig att ha med de bästa musikerna och sångarna, eller vänner och folk du känner?

– Alla i bandet känner jag sedan innan, vissa av sångarna kände jag inte lika väl men har åtminstone träffat allihop. Vi har turnerat med Dimmu Borgir men jag hade inte jättemycket kontakt med sångaren Shagrath, så jag skre

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar