Bara du som är prenumerant kan på hela åtta extrasidor i nästa nummer läsa hela historien om Europes klassiska debutalbum. I ett unikt rundabordssamtal har vi pratat med Joey Tempest, John Norum samt ljudteknikern och medproducenten Erik Videgård som numera är stjärnkrögare. Som en aptitretare berättar vi historien om skivomslaget.
AV CARL LINNAEUS
Det var 1986 som ”The final countdown” tog världen med storm och Europe från Upplands Väsby gav den pudelfriserade rockmusiken ett ansikte. Omslaget till debutplattan tre år tidigare bjöd dock på en betydligt mer alldaglig look.
– Det skulle se lite new wave of British heavy metal ut, säger sångaren Joey Tempest. Samtidigt var det mer eller mindre så här vi såg ut privat, det var inget planerat. Vi ville ha långt hår, eftersom vi växte upp med den generationen, men så värst mycket imagetänk var det inte. Det här ser riktigt brittiskt ut. Det är en Iron Maidenlook.
Intressant nog tog bandet ändå hjälp av hårstylisten Eva-Marie ”Lillan” Ahldin, som då var förlovad med albumets ljudtekniker och medproducent Erik Videgård, sedan länge en av Sveriges mest kända kockar.
– Lillan hade fått bilder av er, minns Erik Videgård. ”Så här ska det se ut”, sa ni. Det var snack om att köra pudelvarianten men nej, ni var bestämda med att det skulle se ut precis så här.
– Hon fick nog bilder på Iron Maiden eller Judas Priest, gissar Joey.
När jag ringer upp Eva-Marie ”Lillan” Ahldin minns hon hur hon föreslog att tupera upp håret på medlemmarna, men hon pushade inte för det.
– Jag var ganska blyg och tillbakadragen på den tiden, förklarar hon. Jag hade hängt med bandet eftersom jag var med i studion ganska mycket när de spelade in. Mest för att över huvud taget få träffa Erik. Han jobbade ju jämt. När det blev tal om att fixa deras hår tror jag att det var Erik som sa: ”Det kan Lillan göra.” Smeknamnet kom sig av att mina bröder kallade mig det, jag har inga systrar. Det är några få som kallar mig Lillan än i dag och Erik är en av dem. På skivomslaget står det därför bara ”thanks to Lillan”.
Det var någon gång i början av 1983 som de fyra medlemmarna stampade snömodden från kängorna och klev in i Eva-Maries frisersalong Snap på Lindhagensgatan i Stockholm,
