Time traveler

2 min läsning

ERIK JOHANSSON

SRM-skribenterna Alex Bergdahl och Carl Linnaeus blev vänner genom en kontaktannons i tidningen Okej 1989. Med tiden har de blivit Sveriges främsta Kissarkeologer.
FOTO ANDERS FÄSTADER

Det här är er fjärde gemensamma Kiss-bok. Har ni fått några kommentarer från medlemmarna om tidigare böcker?

– Gene Simmons älskar ju sådant här, säger Carl Linnaeus. Vi träffade honom på Sweden Rock Festival 2019 när vår första bok var ute. Han blev jätteglad för ett exemplar och tweetade positivt om den. När andra boken var ute sms:ade han och ville ha den. Tredje boken fick han när Kiss spelade på Scandinavium förra året. I samband med deras soundcheck inför publik visade han glatt upp den från scenen. Självklart ska han få ”Time traveler” också. Om han får någon att översätta den får han hacka i sig att vi sågar stora delar av hans låtskrivande under 80-talet.

Den här boken handlar om Kiss osminkade period. Är den perioden egentligen så intressant?

– Naturligtvis är den det, säger Alex Bergdahl. Bortom mystiken med sminket finns ett rockband som när de tvättat av sig sin USP plötsligt fick spela i samma liga som alla andra på samma premisser. Vi matades med att tro att det gick fantastiskt bra, men de lyckades egentligen bara sådär. Efter ett tag blir det trist att bara läsa framgångshistorier, hur bra allt går och om den ständiga tillväxten. Det måste finnas ett skav för att det ska bli intressant och perioden mellan 1983 och 1996 är sannerligen ett enda stort skav, haha!

– Det var en omvälvande era, fortsätter Carl. Varje platta innebar en ny look och vi som var med på den tiden visste aldrig vad som väntade runt hörnet. ”Carnival of souls” hade inget gemensamt med ”Crazy nights” som i sin tur inte alls lät som ”Lick it up”.

Vad har ni själva lärt er under arbetet med boken?

– Vi har gått så djupt man kan gå i Wendy O Williams första album efter Plasmatics, säger Carl. Gene Simmons producerade ”Wow” och eftersom såväl Paul Stanley som Ace Frehley och Eric Carr medverkar på den anser många att det är ”den bästa Kiss-plattan som inte har Kiss-loggan på omslaget”. Genom nya intervjuer med gitarristen Wes Beech och låtskrivaren Mitch Weissman har vi äntligen fått veta hur albumet egentligen kom till. Boken består av ett gäng fristående kapitel och vi har blandat längre faktarika kapitel med kortare mer humoristiska kapitel, som den absurda berättelsen om när Peter Criss blev uthängd so

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar