JANNE MATTSSON
Fyra studio- och ett livealbum på sju år, det är verkligen inget grus i Unitys maskineri.
– Verkligen inte, säger trummisen Michael Ehré glatt. Vi är sex låtskrivare i bandet och det råder aldrig brist på material. Anledningen till att det sedan släpps så mycket material är för att vi måste synas. Vad kan vi göra för att skaffa nya fans när vi inte får spela så mycket som vi vill? Missförstå mig inte nu, jag är nöjd med allt vi gjort hittills som band men vi är i 50-årsåldern och kan inte förlita oss på en 15-årsplan utan det enda som hjälper är hårt arbete.
Sedan föregångaren ”Pride” har ni tappat basisten Jogi Sweers och ersatt honom med Edguys Tobias Exxel. Med tanke på hur mycket ”Eggi” saknar Edguy måste han haft med sig hinkvis med spelglädje till bandet?
– Han har verkligen varit ett energiknippe. Under vår första turné 2017 var vi ute som förband till Edguy som just då var ute på en best of-turné. Det vill säga, det kom väldigt mycket folk och såg dem. Vi tyckte att de var flera klasser över oss – vilket de också var. Så om någon då sagt att ”Eggi kommer att lira med er framtiden” hade jag skrattat åt det. Men det var då och nu är han minsann med oss och öser på.
Om möjligt är det än mer melodisk variation på ”The hellish joyride” än de tre tidigare – och även de väldigt melodiska – albumen. Är just den melodiska hårdrocken en svår genre att bredda sig i?
– Jag minns hur det var under 90-talet. Band som jag gillade släppte skivor anpassade efter tidens tand och jag gillade det inte alls. Gitarristen Stefan Ellerhorst hade ett band som hette Crossroads som jag älskade. Det är till och med tack vare dem som jag ville bli musiker. Sedan släppte de ”Gasolined” 1994 och jag kunde inte stå ut med den skivan. De hade hoppat på tåget som startade med grunge. Men vet du vad grejen med att hoppa på ett tåg är? Att det redan har börjat rulla. Har det redan börjat rulla är man för sent ute och det kommer att höras. Därför kommer jag alltid att hålla fast vid att Unity ska låta på ett visst sätt. Det är precis som djävulsmaskoten Dave vårt signum.
I höst ska Unity ut på turné och öppna för ditt andra band Primal Fear vilket bör ge dig närmare två och en halv timmes jobb. En trummisbekant liknade en gång en konsert vid att springa ett maratonlopp med en burk energidryck som uppvärmning. Del
