UNDER ARBETET MED detta nummer blir jag uppringd av Statistiska Centralbyrån. Jag har blivit utvald att delta i en SCB-undersökning om ens arbete de senaste fyra veckorna. Hoho, vilken tajming! Jag behöver inte direkt överdriva för att formligen knäcka den extraknäckande utfrågaren.
– Har du arbetat mest dag- eller kvällstid?
– Jag har arbetat varje dag, kväll och natt.
– Okeeeej, då finns det inget bra alternativ att fylla i. Har du arbetat mindre än halvtid, halvtid, mindre än heltid eller heltid?
– Jag har jobbat trippel heltid, långt över 100 timmar i veckan, alla dagar i veckan.
– Okeeeej, jag kryssar i något här.
SCB-KILLEN VISAR sig vara en ung hårdrockare. Jag berättar om årets Sweden Rock Festival. Hur jag gjorde hela 26 intervjuer, främst på Sweden Rock Magazines nya intervjuscen men även backstage. När skrattet nästan har tvingat ner SCB-killen i brygga sätter jag in dödsstöten:
– Jag hade så mycket att göra på festivalen att när en kille som jag känner och jobbade med sa att han bara måste ta en viktig grej med mig svarade jag: ”Jag har två minuter innan jag ska stå på scen igen så du får i så fall följa med mig in på bajamajan.” Det gjorde han och krissituationen kunde avvärjas.
SCB-killen är som i trans och vill inte släppa mig så jag låter honom få sitt eget bajamaja-ögonblick. Han får helt sonika vara med under inledningen på mitt videomöte med vår formgivare, som ska smälla ihop hela 65 sidor om Sweden Rock Festival på rekordtid. Vi tre skrattar ikapp åt frågorna och svaren och när det är dags att avrunda detta statistikhaveri säger SCB-killen:
– Du kommer att bli uppringd för att delta i en uppföljning.
– Är det du som ringer då?
– Nu är ju detta ett tillfälligt arbete men jag hoppas verkligen det. Jag ska lägga in ett önskemål om det för det här var den mest, eh, ”intressanta” intervjun som jag har gjort.
INTRESSANTA INTERVJUER och människor som inte tar sig själva på så stort allvar är bland det bästa jag vet. Som allas vår ”Kicken”, d
