MARTIN CARLSSON
Ni har ett ”secret Swedish weapon” som ni ibland plockar fram. Berätta.
– Va?! utbrister Clutchs sångare Neil Fallon inför publiken som har samlats framför Sweden Rock Magazines intervjuscen.
Per Wiberg.
– Jaha! Vårt ”secret Swedish weapon” – det får bli hans nya smeknamn, haha.
Jag har inte riktigt listat ut vad hans roll i Clutch är. Ibland bara dyker han upp på scen med er. Och till alla er som inte vet – Per Wiberg är en svensk musiker och keyboardist som har spelat med typ alla, men han är inte här för han är på turné med sitt band Kamchatka.
– Första gången vi träffades var när han var med i Spiritual Beggars och sedan turnerade vi med dem. Jean-Paul (Gaster, trummis) har ett projekt med honom som heter King Hobo. Förra gången vi spelade i Sverige dök han upp och spelade några låtar med oss. Ibland, och särskilt under festivalsäsongen, står stjärnorna i linje med det band som han just då är ute och spelar med och han kan då spela med oss. Vi har haft en hel del låtar med keyboards. En av våra mer populära låtar, ”10001110101”, kräver en keyboard för att framföras så det är alltid kul när han dyker upp.
Hur förändrar det låtarna och dynamiken när ni helt plötsligt har någon annan som kommer in i mixen? Är det en del av den lösa känslan som ni har i bandet?
– Jag tror att Jean-Paul beskrev det bäst: en orgel är lite som en ljudlig trampolin – man har ett konstant ljud undertill. Man kan spela lite mer löst. Ibland kan man spela för löst, men det är en bra referenspunkt. Men för att vara ärlig, när vi tar med honom tar jag bort honom från min ljudmix, eftersom jag lyssnar mer på honom än vad jag lyssnar på mig själv bara för att det är så roligt att höra något nytt. Men han är ett proffs och det är jättekul att umgås med honom.
Mer än tre decennier in i karriären får många band det allt svårare att skriva låtar och komma
