MARTIN CARLSSON
Vi kliver in i en av Sweden Rock Festivals spartanskt inredda intervjubodar backstage, ett stenkast öster om Festival Stage. Det är fredag, dagen efter British Lions välbesökta spelning på Sweden Stage och FC Iron Maidens fotbollsmatch mot FC Bandit Rock, laget där Sweden Rock Magazine representerades av skribenten Simon Lundh och ansvarige utgivaren Christian Lindell. Om sisådär tre och en halv timme ska Iron Maiden inta den allra största scenen.
– Vill du ha dörren öppen eller stängd? frågar Steve Harris representant.
Om möjligt stängd, men jag låter Steve bestämma.
– Ja, det blir bra, säger Steve.
Man ska alltid låta artisten bestämma.
– Ja, det var ett klokt beslut, haha!
På Sweden Rock Magazines intervjuscen diskuterade jag tidigare i dag Iron Maiden med Erik ”Tyrant” Gustafsson, som du känner som en av Nifelheim-tvillingarna…
– Ja, Nifelheim-killarna!
… och även med Iron Tom från USA, som har passerat 300 konserter med Iron Maiden. Erik kommer att nå 300 konserter nu i sommar.
– Det är helt galet! Men de (Erik och hans tvillingbror Pelle) dyker även upp när British Lion spelar. Jag såg honom i publiken i går. Det är helt otroligt. Förresten, jag kan inte se skillnad på dem, haha! Jag vet inte vem som är vem, men de är alltid där och det är helt otroligt. Nu ser de både British Lion och Maiden så de är överallt. Faktum är att de såg oss i Sydamerika också. De satte ihop en turné i Sydamerika med Nifelheim för att få betalt och därmed kunna komma och kolla på British Lion, haha! Det är helt vansinnigt, haha!
Det är helt fantastiskt. Jag frågade faktiskt Iron Tom och Erik hur de reagerade när Bruce lämnade Iron Maiden: ”Gick ni in i garderoben och började gråta?” Erik svarade: ”Jag minns inte. Jag låg i koma i sex månader.”
– Hahahaha!
De älskar allt Iron Maiden-relaterat, även British Lion och Lauren Harris.
– Ja, det är helt otroligt.
Jag hann bara se fem-sex låtar av British Lions spelning i går innan nästa krissituation uppstod och jag tvingades springa tillbaka till Sweden Rock Magazines intervjuscen. Men det som slog mig var att ni lockade en riktigt stor publik. Nu är du ju visserligen van vid stora publikhav.
– Ja, men om jag ska vara uppriktig blev jag ändå överraskad över att det var så många människor där. Det var tidigt på dagen, klockan tre på eftermiddagen, och jag såg precis min sons band Raven Age spela vid s
