CARL LINNAEUS AC/DC-influerad hårdrock
Ni firar hela 40 år som band i år. AB/CD började med att lira AC/DC-covers, men hur lång tid tog det innan ni började göra egna låtar i samma stuk?
– Ganska snabbt frågade jag mig hur det skulle låta om man gjorde sin egen AC/DC-låt, säger kompgitarristen Nalle ”Nalcolm” Påhlsson. Jag gjorde demos på ett par-tre stycken, bland annat ”Victim of rock”. 1986 höll jag till mycket i Soundtrade-studion i Solna och spelade in med allehanda band. Där huserade också mina polare i Style. Jag berättade för Christer Sandelin om AB/CD och han frågade om vi inte gjorde egna låtar. Jag trummade på benen och sjöng ”Victim of rock” för honom. Han tyckte att det lät skitbra. Christer och Tommy Ekman hade fått förtroende att ge ut plattor på Do Re Mi, en underetikett till Alpha Records, och det var så första ep:n ”Victims of rock” kom till.
Så det är tack vare Christer Sandelin som AB/CD fick fart?
– Exakt. Sedan är det också lustigt att det var tack vare Tomas Ledin som första fullängdaren ”The rock’n’roll Devil” kom till 1992. Vår dåvarande trummis spelade med Ledin på den tiden och berättade om AB/CD för Tomas. Tomas är också AC/DC-fan och frågade om vi hade fler låtar. Tack vare hans kontakter kunde vi gå in i Polarstudion och spela in ett helt album.
Andra fullängdaren ”Cut the crap” släpptes 1995. Hur kommer det sig att uppföljaren ”Back ’n’ attack” kommer först nu?
– ”The rock’n’roll Devil” sålde i mer än 30 000 exemplar och även om ”Cut the crap” inte alls gick lika bra hade jag ändå en förhoppning om att vi skulle få spela in en skiva till. Jag skrev uppemot tolv nya låtar och när jag var klar meddelade skivbolaget att de inte ville göra en till platta. Sedan dess har låtarna bara legat i en låda. För några år sedan fick jag den ekonomiska möjligheten att för egen maskin ge ut ett album. Jag kom ihåg att jag hade skrivit ett gäng låtar runt 1998 och eftersom jag aldrig slänger något gick jag ner i källaren och letade upp kassetterna. Jag märkte att det fanns en del grejer som var riktigt bra. Hälften av låtarna på ”Back ’n’ attack” är skrivna då, men alla texter är nya.
AC/DC:s texter har blivit allt ruttnare med åren medan Bon Scotts texter under 70-talet var fantastiska. Är det den era som ni hämtar inspiration ifrån?
– Jag brukar få en idé om titel
