Skånska lilly stämde träff med sin baneman

Lindome tågstation, fredagen den 1 november 2013. Det var Sebastian Perssons 22-årsdag, en typisk hösteftermiddag med solen på väg ner och en klarblå himmel. Här kramade han sin mamma Pia hejdå – hon

Harriet Persson var trött. Så in i döden trött. Axlarna värkte, knäna brann. Hon såg sig omkring med grusiga ögon. Noterade att nästan alla på bussen hade hörlurar i öronen. Som om de dinglande trådar

Den tilltagande vinden piskade utanför huset och det gamla äppelträdets knotiga grenar slog dovt mot fönsterrutan. Eva satt vid skrivbordet, drog en djup suck, loggade in på sitt Facebookkonto och vän

Ediths röst darrade av vrede och hon skakade fortfarande när hon stod i köket och gjorde det sista, medan Jon lutade sig mot bordet med ett glas vin i handen. – Det kunde lika gärna ha stått i tidning

Några dagar senare hade Angelika fortfarande inte kommit över sitt misslyckade försök att agera privatdetektiv. Inte heller hade hon erkänt för Ladyn vad som hade hänt. Fast vad skulle hennes uppdrags

Enligt Stefan Olafsson fanns det inget alls i hans barndom som antydde att han skulle bli en hemlös sprutnarkoman. Han berättar om en trygg och skyddad uppväxt i Nyköping, med två äldre syskon och hår