Skånska lilly stämde träff med sin baneman

L ars stannade till i dörröppningen och tittade på förödelsen. Blicken for hit och dit och stannade till sist på ett par ben som stack fram under köksbordet. Han rusade dit och fann sin pappa ligga på

Lindome tågstation, fredagen den 1 november 2013. Det var Sebastian Perssons 22-årsdag, en typisk hösteftermiddag med solen på väg ner och en klarblå himmel. Här kramade han sin mamma Pia hejdå – hon

Harriet Persson var trött. Så in i döden trött. Axlarna värkte, knäna brann. Hon såg sig omkring med grusiga ögon. Noterade att nästan alla på bussen hade hörlurar i öronen. Som om de dinglande trådar

Den tilltagande vinden piskade utanför huset och det gamla äppelträdets knotiga grenar slog dovt mot fönsterrutan. Eva satt vid skrivbordet, drog en djup suck, loggade in på sitt Facebookkonto och vän

Ediths röst darrade av vrede och hon skakade fortfarande när hon stod i köket och gjorde det sista, medan Jon lutade sig mot bordet med ett glas vin i handen. – Det kunde lika gärna ha stått i tidning

Det var i slutet på augusti månad. Kvinnorna i byn började tissla och tassla om Spirellamannens ankomst. Mannen med den välpressade bruna kostymen, vita skjortan, randiga slipsen och de välputsade bru