Grannfejd med dödlig utgång

4 min läsning

En bagatellartad grannfejd år 1659 eskalerade och slutade i våld och död. Men hur skulle brottet bedömas – var det rent av frågan om nödvärn?

Text: Anne-Marie Nilsson

Det började med en bagatell, men inom någon timme eskalerade grannfejden till dödliga proportioner. Men frågan om skuld och straff blev inte lika enkel som vanligt. Bilden är en detalj ur en målning av den spanske konstnären Goya.
Bild: Arkiv

I1600-talets byar bodde bönderna tätt, tätt inpå varandra. Hus och lador låg nästan vägg i vägg och det var kanske inte konstigt att man tröttnade lite på sina grannar ibland. Men fullt så här illa brukade det ändå inte gå.

Den 18 juli 1659 fördes en dråpare fram för Konga häradsrätt. Han hette Börgie Mattisson och kom från Krusamåla som ligger i nuvarande Tingsryds kommun i Småland. Han hade huggit ihjäl en granne, Sven Åkesson med en yxa på nyårsaftonens dag. Men det hela kallades i tingsprotokollet för ”nöddråp”.

Vad var det då som hände?

Rättens huvudvittne var en man vid namn Åsle Joensson som hade bevittnat nästan hela händelseförloppet. Han berättade att han på nyårsaftons morgon hade varit hemma hos en soldat i Yxanäs och att de druckit lite tillsammans. Sedan följdes de åt hem till Mattis gård i Krusamåla där dottern i huset, Elin Mattisdotter (som var syster till dråparen Börgie) var hemma. Av någon anledning ville Åsle hellre gå och hälsa på hos närmsta grannen Bengta Åkesdotter (som var Sven Åkessons syster) och då lämnade han soldaten hos Elin. Men soldaten ville ju umgås med Åsle, så efter en lång väntan bad han Elin gå och hämta hem honom.

Elin gick dit och ställde sig i dörröppningen. Inne i stugan satt Åsle och pratade med Bengta och en annan grannkvinna, Sissa. Elin sa ingenting utan tecknade bara till Åsle att han skulle komma och följa henne och sen gick hon ut. Bengta undrade vem som varit i dörren och fick till svar ”Elin”.

”Vad ville hon?”

”Såg I icke att hon kallade hem mig till knekten som sitter hemma? svarade Åsle.

”Varför gör hon det? undrade Bengta. ”Tror hon kanske att du blir våldtagen här?

”Nej” sa Åsle, ”icke därför, utan för knektens skull”, och med det tog han farväl och gick tillbaka till Elins stuga.

Men Bengta hade blivit mycket förnärmad över att Elin kommit och hämtat Åsle. Bengtas andra gäst Sissa skulle just gå hem och Bengta följde med henne på vägen. När de gick förbi Mattis g�

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar