Vi besökte i somras Visingsö och imponerades av den enorma ekskogen. Någon påstod att den en gång planterades för att bli likkistor i pesttid, men stämmer verkligen det?
Bosse i Falkenberg
SVAR: Nja, visserligen lär en kistfabrik i småländska Nybro ha köpt en del virke från Visingsö. Men ekarna planterades faktiskt ursprungligen i syfte att bli slagskepp.
Det finns en underbar historia om hur högste befälhavaren för kungliga flottan en dag på 1970-talet blev uppringd av generaldirektören för Domänverket:
- Jaha, då var era ekar klara att avverkas,
- Vilka jäkla ekar?!
- Dom ni lät plantera på 1830-talet på Visingsö.
140 års leveranstid, alltså. Så det var kanske förlåtligt om den där generalen höll på att sätta morgoncigarren i vrångstrupen. Slagskepp av ek var ju något man inte sysslat med på ett drygt sekel.
Tack, men nej tack, alltså.
Så där stod den alltså, en stolt skog av 16 000 prima ekar, som ingen längre behövde. I alla fall inte den svenska flottan, som faktiskt hade glömt bort den order man en gång signerat.
Men det fanns andra intressenter.
Ekskog på en yta av 350 fotbollsplaner är, kan vi först konstatera, värd en förmögenhet. Jag vandrade själv runt 2006 på Visingsö med skogvaktaren Jan Christer Nyman som då uppskattade värdet till 300 miljoner kronor.
Inget man låter ruttna bort, direkt.
Eken har ju dessutom betraktats som snudd på helig i den svenska historien. Inget träd är lika kringvävt av myter, restriktioner, lagar och förordningar.
Quercus Robur, som Linné benämnde den, invandrade för ungefär 9 000 år sedan och var i den gamla folktron tillhåll för vättar och skyddsandar.
Den som satte yxan i en ek drabbades av olycka, sjukdomar och ond bråd död. Den som i stället vårdade den ömt, gärna offrade mjölk eller öl vid dess rötter en torsdagskväll, välsignades i gengäld med en välmående gård.
