Idag är det kanske inte så många som minns Wilhelm ”Afrika-Wille“ Råberg, men i mitten av det förra århundrandet var han något av en celebritet, åtminstone i de delar av landet han föreläste om sina äventyr. Han var amatörforskaren som verkligen kom att hamna i upptäcktsresandets finrum.
Runt om i Mellansverige blev han under 1950-talet känd som ”Afrika-Wille”. Framträdanden i olika samlingslokaler och bygdegårdar där han visade bilder och berättade om sina Afrikaexpeditioner, gjorde Ville till en lokal kändis.
Historien började runt ett kaffebord i staden Köping i Västmanland. I väntan på en tågförbindelse hade en släkting till Wille träffat några bekanta och tagit med dem hem till det Råbergska hemmet. De två planerade en expedition genom stora delar av Afrika för att undersöka möjligheterna att få arbeta som missionärer.
Som jakt- och naturkunnig, och son till en läderhandlare, fick Wille den spontana frågan om han kunde följa med och ledsaga expeditionen svarade han utan tvekan ja! Då skulle han också få chans att samla etnografiskt material, något som alltid legat Wille varmt om hjärtat.
Inför resan tar Wille kontakt med professor Hialmar Rendahl vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, samt professor Gerhard Lindblom vid Etnografiska museet. Samtidigt erhåller han en del intyg och rekommendationer för ett säkrare bemötande vid de afrikanska motsvarigheterna.
Sagt och gjort, en herrgårdsvagn av märket International, årgång 1939, inhandlades för 1 600 kr och utrustades för ändamålet. Vid middagstid den åttonde mars 1952 var den fullpackad och resesällskapet kunde lämna Köping och Västmanland bakom sig.
Bara cirka 11 mil senare, i höjd med Laxå inträffar det första bilhaveriet då ett vevstakslager går sönder. Men med ett stort reservdelslager, som de tidigare inhandlat, och en lokal verkstad går färden vidare redan nästa dag.
Utan några större missöden når de efter lite mer än en vecka den franska hamnstaden Marseille. Här fick de vänta i fem dygn innan ett fartyg kunde ta dem över Medelhavet till Afrika. I sin dagbok skriver Wille; ”här är mycket skumt… och den vakt som patrullerar runt sjömanshemmet där vi bor får varje natt skjuta med sin pistol efter tjuvar”.
Den 29 mars 1952 avgick fartyget Ville d´Oran från
