Text: Kalle Lind
KALLE LIND BLICKAR BAKÅT
De klassiska Stockholmskrogarnas namn är kända långt utanför tullarna, och deras ryktbarhet beror minst lika mycket på gästerna som på matens kvalitet. Etablissemangens betydelse för det svenska kultur- och nöjeslivet kan nämligen knappast överskattas. Det var här man träffades. Det var här planer gjordes upp och historia skrevs.
Det är en gammal och orubblig sanning: en stads kulturliv hänger intimt ihop med dess krogliv. Nykterister och puritaner må gnissla tänder inför detta faktum, men utan allmänna rum där samtalen kan marineras i alkohol och där kompositörer kan möta textförfattare som kan möta skivbolagsdirektörer så hade vår kulturhistoria sett annorlunda ut.
Tittar vi på den någorlunda moderna svenska historien så är det i synnerhet Stockholms krogvärld vi måste titta på. För en Malmöbo tar det emot att erkänna, men det mesta av det betydelsefulla som gjorts i svensk litteratur-, musik- och teaterväg de senaste 200 åren har gjorts inom några kvarters radie från T-centralen.
Olika kretsar har hängt på olika ställen under olika tidsepoker, men det mesta har skett innanför tullarna och mitt i alltihop finns en tydlig kontinuitet: på 1950-talet börjar sådana som Beppe Wolgers och Olle Adolphson fylkas på Operakällaren, på 1980-talet hänger sådana som Johannes Brost och Ulf Lundell på Café Opera i den andra änden. Båda ställena, liksom Operabaren, ligger utspridda över en och samma Kungsträdgård. Avstånden går att betvinga krypledes.
Krogarna har också en sorts abstrakt dimension som knyter ihop tidsepokerna. På 1930- och 1940-talen var Klarakvarteren spelplatsen för Stockholms bohemer, poeter och tidningsmän. Kungen av krogborden hette Nils Ferlin, och han var inte bara en poet med tidlös känsla för vemod utan också en mästare på fingerkrok och armbrytning och att vigga en tia till en porter. Hans status hjälptes inte minst av att hans omgivning bestod av andra skribenter, som med sina texter om sin bekant också ville visa hur nära de själva stod mästaren. Krogen blev inte bara ett ställe för umgänge och föda utan också en förutsättning för att rykten och myter skulle kunna spridas.
