De var barnen som aldrig kunde ge sina föräldrar en kram. Dessutom fick Peter och hans kamrater tittarna att obekvämt skruva på sig i TV-sofforna. Nu är det 60 år sedan folkhemmet tvingades lära sig stava till en ny mardröm: Neurosedyn.
Text: Petter Karlsson Foto: Sjöberg Bildbyrå
Pojken var sex år gammal, hette Peter Sundström och orsakade en tittarstorm.
För fram till 1967 var svenska folket ovana vid att TV – förutom i de obligatoriska nyhetssändningarna – stod för annat än trevlig underhållning.
Men nu kom plötsligt verkligheten och brakade in i vardagsrummet.
Ett barn som saknade armar var inte vad man helst av allt ville se. Nej, bilder på små söta ungar som ändå tappert drog sina barnvagnar eller trampade sina trehjulingar möttes mest med chock och irritation:
”Vilket bara gjorde mig ännu mer övertygad om att jag var på rätt spår. Neurosedynskandalen skulle aldrig få glömmas bort. Detta måste visas!”
Det sa TV-producenten Maj Ödman, som redan 1958 gjort en radioserie om de små blinda tvillingarna Bengt och Rolf Eriksson.
Nu hade hon letat upp lille Peter och andra offer för Sveriges första stora läkemedelskatastrof.
Bakgrunden var följande:
1959 hade Medicinalstyrelsen godkänt ett nytt, tyskt sömnmedel som lanserades som ”säkert och effektivt”.
Neurosedyn ansågs till en början särskilt lämpat för gravida kvinnor, eftersom det också dämpade oro och illamående.
Men efter några år började läkare ana oråd.
Två av dem var svenskarna Jan Winberg och Rolf Zetterström, som i början av 60-talet besökte ett barnsjukhus i Bonn tillsammans med en grupp unga läkarstudenter.
Plötsligt fick de se flera barn med exakt samma skador som två av deras egna patienter hemma i Göteborg:
• Armarna var extremt korta.
• Benen var felvinklade.
• Flera fingrar saknades på händerna.
De båda fallen i Göteborg hade de hittills avfärdat som en olycklig slump. Nu började de förstå att det dessvärre handlade om något betydligt större och otäckare.
En tysk kollega, Widukind Lenz, hade redan i november 1961 publicerat en artikel där han varnade för de effekter som Neurosedyn hade på foster. Men det var först nu som övriga världen skulle vakna.
Winberg och Zetterström återvände hem och
