Det var inte bara i Karibien som pirater spred skräck och död – även på Östersjön bordades fartyg i jakt på pengar och värdesaker. Ingen levande skulle kunna berätta om dådet. Två av de grymmaste var ett par adelsmän som egentligen bara drevs av girighet – och äventyrslystnad.
Text: Emma Bergman
PIRATER PÅ ÖSTERSJÖN
Det var i början av augusti 1661 och elegant jakt som tillhörde den 24-årige adelsmannen Gustaf Adolf Skytte, kallad Skytten, skulle snart segla ut från Kristianopel i Blekinge. Han skulle till England för att ordna upp ett arv och med som gäst var den några år äldre ädlingen Gustaf Drake, med smeknamnet Draken. När Skytten fick höra att en erfaren skeppare, 30-årige Pär Länsman, befann sig i staden lät han hämta honom med våld och beordrade honom att följa med på resan. Skytten hävdade att färden över Nordsjön krävde en riktigt skicklig skeppare, men det viskades i staden att det inte var hela sanningen, att Skytten tidigare begått piratdåd. Folk frågade sig varför adelsmännen tog med sig hela åtta gevär och så många som tretton besättningsmän och tjänare.
Skyttens hovmästare, Canutus Ligelius, var en underlig figur. Han var en enögd prästson från Luleå som studerat vid Uppsala universitet och hade storslagna drömmar om att bli Sveriges finansminister. Under färden bjöds Ligelius och Pär Länsman till adelsmännens kajuta för förtroliga samtal. I Göteborgs skärgård fick jakten syn på 14 nederländska handelsfartyg som var på väg mot Östersjön. Istället för att fortsätta mot England fick besättningen order att segla i nederländarnas kölvatten söderut.
Draken föreslog Skytten att de skulle anfalla ett av fartygen. Skytten tvekade och till slut utbrast Draken: ”Sjutusen djävlar fare med dig. Du har alltid stora förslag, men när det gäller duger du inte mer än en käring!”
Ett av de nederländska fartygen var en så kallad bojert vid namn Det förgyllda lejonet, som färdades långsamt och kom ifrån sina landsmän. Den hade bara fyra man och en skeppspojke ombord. Adelsmännen kallade till sig besättningen och tillkännagav det som en del fruktat och andra hoppats på: att bojerten skulle attackeras.
Det var i skymningen, norr om Bornholm och i höjd med Kivik, som jakten kom upp jämsides med bojerten. Ett rop hördes därifrån på tyska: ”Det är en djävulens kapare!” Nu visade Pär Länsman sin skicklighet. Han lyckades köra in jaktens bogspröt så att det fastnade under bojerten
