Våren 2020, när covid-19-pandemin bröt ut, fyllde svenskarna lite yrvaket på sina lager av toalettpapper och pasta. Mer genomgripande var livsmedelskrisen under andra världskriget, då en stor mängd varor helt enkelt försvann från butikerna. Vad skulle man göra? Självhushållning och solidariskt köande blev den svenska modellen.
Text: Martin Borg
Hela Sverige hamstrar
Redan före krigsutbrottet sensommaren 1939 började svenskarna se om sina förråd av förnödenheter. Vad behövs för att klara sig ett tag? Omvärldsläget var så pass oroligt att få tvivlade på vad som komma skulle och den naturliga instinkten var att fylla på de egna lagren. Hushållen hamstrade så länge möjligheten fanns – främst hållbara torrvaror, som socker, te, kryddor och kakao.
Från statligt håll ogillades hamstring, eftersom man föredrog att rättvist och rationellt kunna fördela de varor som fanns att tillgå istället för att de med resurser och möjligheter kunde roffa åt sig mer än nödvändigt. Privathamstring sågs som något egoistiskt och klandervärt. Redan på krigets första dag, den 1 september 1939, tog statsminister Per Albin Hansson upp saken i sitt radiotal till nationen:
Tyvärr ha icke alla medborgare visat
den sans och goda samhällsanda som
man haft rätt att förvänta. Jag har
ingen lust att banna, men jag kan inte
underlåta säga att jag känner mig
skamsen över att
det finns fullvuxet
folk som inför en
påfrestning genast
tappar huvudet
eller i sin egoism
förgäter all samhällssolidaritet.
JÄMTE DEN AKUTA faran att dras in i kriget handlade Sveriges bekymmer mycket om hur livsmedelsförsörjningen skulle kunna tryggas. Till en början framstod det inte som givet att Sverige skulle drabbas av någon kännbar varubrist. Man hade en hög självförsörjningsgrad med varannan svensk sysselsatt inom jordbruket – enligt beräkningar kunde inhemsk produktion tillgodose omkring 90 procent av matbehovet – men snart blev det ändå tydligt att man inte tänkt på allt. Utan till exempel konstgödsel och drivmedel, som var importvaror, fick jordbruket svårt att producera. Stora spannmåls- och sockerlager fanns visserligen i landet, men läget var ändå bekymmersamt.
NÄR NORGE OCH Danmark ockuperades våren 1940 ströps inflödet av många varor och produkter helt. Svenska handelsfartyg fastnade antingen i hemmahamnarna ell
