I tre sekler hade släkten bestått av idel torparkärringar och bondmoror. Men den undersköna Greta Gustafsson bröt trenden. Med hjälp av lite raklödder, några hattar och ett nytt efternamn blev sopåkarens dotter den största stjärnan i Hollywood.
Text: Petter Karlsson Foto:Getty Images
Tjocka släkten
Pappan rensade visserligen Stockholms gator från avskräde men lär bakom lorten ha varit en ovanligt vacker karl. Tur för dottern Greta, utan tvekan. För det var mycket tack vare Karl Alfred Gustafssons finmejslade småländska gener som ”den gudomliga Garbo” blev den största svenska kvinnliga skådespelaren genom tiderna.
Utmärkt framför kameran, absolut.
Sval när så krävdes.
Het när det behövdes.
Till och med rolig när hon sent omsider stöptes om till komedienn.
Men utan sitt utseende hade hon nog knappast kommit mycket längre än till hårtorkar och kassaapparater.
För det var där hon tog avstamp för en karriär som med åren fick närmast mytiska proportioner.
Senhösten 1919 jobbade den 14-åriga Greta Gustafsson som tvålflicka på Ekengrens frisersalong på Götgatan 97 i Stockholm.
Tjänsten innebar att blanda till rakkrämen och löddra in de manliga kundernas anleten. Lönen var sju kronor i veckan.
Den här speciella dagen satt en ung man vid namn Kristian Bergström i frisörstolen.
Hans pappa var samme Paul U Bergström som 1882 skapat och gett sitt namn till Pub på Hötorget, det hetaste varuhuset i landet.
Kristian tyckte att Greta var bland det snyggaste han sett.
Ville hon inte pröva att arbeta på Pubs hattavdelning?
Ja, kanske rent av försöka sig på några enklare reklamjobb?
Det ville Greta.
Visserligen var hon av naturen lågmäld, rent av skygg, men tiderna var hårda, pappan döende i spanska sjukan och familjen i skriande behov av hennes lön.
Dessutom visade hon sig äga en naturlig relation med kameran.
De första stillbilderna på den blivande Hollywoodstjärnan togs samma höst och visade en nu faderlös men charmerande och påfallande söt mannekäng.
Hon verkade äldre än sina 15 år. Dessutom tycktes den medfödda blygheten som bortblåst när hon fick spela en roll – ett vanligt fenomen bland skådespelare.
Och än bättre gick det när filmen var rörlig.
Den 12 december 1920 kunde den svenska biopubliken se en 32 minuter (!) lång reklamfil
