Året var 1932. Hela världen led svårt av depression. Då svingade sig en man vid namn Johnny Weissmuller in på bioduken. Filmen fick en enorm genomslagskraft. Men den första boken om Tarzan kom ut redan 1912. Författaren hette Edgar Rice Burroughs – en man som levde ett liv långt ifrån djungel och lianer.
Text: Johan G Rystad Foto: Getty Images
En ruggig höstdag år 1910 stod en luggsliten man och bläddrade bland tidningarna vid en kiosk i centrala Chicago. Mannen, som var 35 år, hade en bakgrund som soldat, försäljare, cowboy och polis men arbetade nu som uselt betald kontorist på en firma som sålde pennvässare.
Han drömde om ett bättre liv för sig och sin familj men visste inte hur han skulle förändra sin situation. Det liv som vecklade ut sig framför honom tycktes bara erbjuda grå och underbetald vardag.
När mannen kom hem till sitt enkla hyresrum på kvällen satte han sig ner och läste tidningarna han köpt för sina surt förvärvade pengar. Det var ingen mysig eller inbjudande miljö runt honom, utan rummet var sparsamt möblerat. En hel del av inventarierna fanns hos pantbanken, den räddningsplanka han fick ta till med jämna mellanrum för att klara försörjningen i väntan på nästa lön.
Plötsligt sänkte han tidningen och sa till sin minst sagt förvånade hustru Emma:
– Jag skulle lätt kunna skriva lika usla noveller som de som finns i de här tidningarna. Jag kan tjäna pengar på sådana här historier.
Hustrun Emma var luttrad, för det var inte första gången hennes man kom med galna förslag för att förbättra deras eländiga situation. Men vad hon inte kunde veta i denna stund var att just denna idé så småningom skulle göra familjen till mångmiljonärer. Där och då suckade hon bara tungt.
Mannen med den ”galna idén” hette Edgar Rice Burroughs och han skulle snart bli världsberömd som upphovsman till en figur som skulle kunna kallas en av våra allra första superhjältar: Tarzan, apornas son.
Redan som ung var Burroughs en rastlös själ och vurmade för soldatlivet. Som 20-åring blev han anställd vid Sjunde kavalleriregementet, där hans kanske inte helt hjältemodiga uppgift var att jaga rätt på ursprungsamerikaner som olovande lämnat sina reservat. Efter tiden i armén provade han på en rad olika yrken, och hans liv verkade sakna både inriktning och mål. 1891 sta
