Kjell Norström bor i ett riktigt tempel för nöjeshistoria. Han har samlat på sig det mesta från Siw Malmkvists långa karriär. Siw bara baxnar när hon hälsar på.
Text: Torbjörn Österholm Foto: Trons och Kjell Norströms arkiv
Om Siw Malmkvist skulle glömma något ...
Kjell Norström är född i Degerfors och det var där intresset föddes.
– Vi var ett gäng killar som hörde Siw sjunga Tunna skivor 1960 och min bror hade henne som idol, säger Kjell. Jag bestämde mig för att jag skulle satsa på Siw om det var hennes skivhög som växte mest hos honom. På den tiden skulle ju ungdomar ha en idol.
Och så blev det – brorsans Siwhög växte mest. Nu har Kjell Sveriges sannolikt största samling av bilder, filmer, affischer, skivor, artiklar och mycket annat från Siws snart 70 år långa karriär. Plus att han naturligtvis har sett henne uppträda vid otaliga tillfällen.
Siw ringer ibland för att fråga om något i artistlivet hon glömt bort och han kan svara på det mesta. Denna dag kliver hon in genom dörren hos Kjell och som vanligt baxnar hon när hon ser mängden av minnen.
Siw har spelat in drygt 600 (662, förtydligar Kjell) låtar på tio språk och gjort revyer och turnéer så att vi nästan tappar andan – förutom en julkalender och fyra bidrag i Melodifestivalen. Hon har jobbat med Sven Wollter, Povel Ramel, Bosse Parnevik och varit med i populära program som Så mycket bättre. I fjol gjorde hon ett sommarprat i radio med minnen från barndomen.
På väggen hänger en guldskiva från Västtyskland som hyllar Siw för att låten Liebeskummer lohnt sich nicht (Kärlekstrubbel på svenska) från 1964 sålts i 750 000 exemplar. Men idag är den såld i över en miljon exemplar!
En turné hon gjorde med Wenche Myhre och Gitte Hænning skulle hålla på i några sommarveckor 2004, men det blev till slut fem år i Tyskland, Österrike och Schweiz. Siw är fortfarande en av de populäraste utländska artisterna i Tyskland.
Siw Malmkvist värjer sig när hon beskrivs som schlagerdrottning och folkkär. Hon har aldrig sett sig som en stjärna och gillar inte lyxliv.
HENNES ARTISTHISTORIA BÖRJAR på 50-talet. År 1955 vann hon en sångtävling och i förstapris fick hon spela in en skiva, Tweedlee dee, med Harry Arnolds orkester.
– Här gällde det att sjunga rätt, för det gick inte att fixa i efterhand. Blev det fel fick man göra om, säger Siw.
– Jag har haft lätt att ta till mig nya språk genom att lyssna på språkmelodin. Jag åkte taxi en gång i Italien och då frågade taxichau
