I år fyller Gröna Lund 140 år och kan därmed titulera sig Sveriges äldsta nöjesfält. Parken har roat i generationer och bär på en historia som rymmer såväl kittlande åkattraktioner som förbjuden kärlek, ikoniska konserter – och människoutställningar.
Text: Helena Nilsson
En torsdagseftermiddag i juni 1931 lade ångaren Odin till vid Skeppsbron i Stockholm och flera senegalesiska män, kvinnor och barn steg i land. Från Skeppsbron begav de sig raka vägen ut till Djurgården för att göra sig hemmastadda i den tillfälliga by som byggts upp för dem på Dansut bakom Liljevalchs konsthall.
Det var en vacker sommar i Sverige, men senegaleserna var inte här för att semestra. De var del av en grupp som turnerade runt i Europa med ett etnografiskt skådespel lett av fransmannen Maurice Fontenay, och under några månader skulle de visas upp för Gröna Lunds besökare.
FÖRBEREDELSERNA HADE PÅGÅTT länge. En, med europeiska ögon sett, autentisk afrikansk by hade byggts upp, med vassklädda hyddor, vajande palmer och en egen skolbyggnad för barnen. I tidningarna annonserades det om ”kolonialutställningen i Stockholm”, där besökare skulle kunna ta del av senegalesiskt vardagsliv, och till pressmottagningen hade en professor från Stockholms universitet bjudits in för att hålla en föreläsning om senegaleserna och deras sedvänjor. Han gick i god för att byns invånare var tvättäkta, även om själva byn byggts av vanliga svenskar.
Året därpå arrangerades en ny etnografisk utställning på området, denna gång med en grupp från den kongolesiska byn Sara-Kaba som väckte mycket uppmärksamhet med sina märkliga, uttänjda läppar. Utställningarna blev välbesökta, men de ledde också till att Gröna Lund fick ta emot en hel del kritik och att en debatt väcktes om huruvida människorna visades upp i undervisningssyfte eller som underhållning.
Ända sedan starten 50 år tidigare hade Gröna Lund med jämna mellanrum visat upp människor som på olika sätt avvek från det som ansågs normalt, som jättedamen Angelika och damen utan underkropp, men efter andra världskriget fasades de mänskliga attraktionerna ut.
GRÖNA LUND I Stockholm öppnade sina grindar den 3 augusti 1883 och blev snabbt ett populärt inslag i stadens nöjesliv. Grundaren Jacob Schultheis, som kallade Gröna Lund för ”Stockholms enda folktivoli”, hade inte sparat på krutet. Hela omr
