Han regisserade hur revolverkulorna slog in i cowboyernas bröst och hur Anders Zorn lurade unga dalkullor i säng. Men på sin ålders höst hade Gunnar Hellström fått nog av blodigt våld och taskig kvinnosyn. Däremot hade han svårt att skilja på Jesus och getost ...
Text: Petter Karlsson
Sveriges James Dean hamnade i Hollywood
Intervjun hade nått en punkt där vi inledde en sorts associationslek, och än en gång lyckades Gunnar Hellström överraska mig. Ryktet hade gått om en svårflörtad stropp och en översittartyp.
Men ingen kunde vara mer fel.
Den 68-årige Gunnar Hellström som 1996 tog emot inför det som skulle bli hans sista föreställning – Solskenspojkarna, där han och Hasse Alfredson spelade två åldrade komiker – var idel ... ja, just solsken.
Han inledde med att berätta om sitt förakt för dagens TV-humorprogram:
”Man sitter mest i en soffa och pratar. Den får inget kosta. Helst ska man lämna en slant när man kommer in”.
Om sin kamp emot kilona som gjorde att han beställt in en kalorisnål lövbiff:
”Om jag hittar en kalori ska jag säga till!”
Och om den omtalade svenska avundsjukan:
”Enda hederliga sättet att bli rik i det här landet tycks vara att vinna på Lotto.”
Sedan övergick jag till att ge honom en bunt namn som han blixtsnabbt skulle yttra sig om.
”Zorn”, sa jag och visste att han fått mycket beröm för sin TV-serie två år tidigare.
”Jag tyckte han uppträdde så illa mot kvinnorna”, sa han. ”Det var inte särskilt attraktivt att han fick syfilis och mer eller mindre söp ihjäl sig.”
Zeb Macahan?
”Han hade ett ansikte som en vägkarta från Småland. Den mannen kunde läsa igenom ett manus en gång, knöla ihop, kasta det och sen agera perfekt. ’Jag har sagt samma skitrepliker i 15 år’, som han en gång sa.”
Jesus?
”Då tänker jag på Gudbrandsdalen. 1951 var jag i Norge och hade gjort av med alla mina pengar. Längst ner i fickan fann jag 35 öre. Det enda det räckte till var en hårdbrödsmörgås med det som pålägg. Jag hade aldrig smakat något så gott.”
Kanske hade han börjat höra illa. När jag påpekade att jag hade sagt ”Jesus”, inte ”getost”, blev han lätt generad:
”Jesus?! Jamen, det är ju nåt helt annat. Jag är övertygad att han gjorde oerhört fina mirakel. Det är fantastiskt så många som följer honom och tror på hans godhet. Det gör j
