Kabarén tog europa till sverige – och gav oss en helt ny generation underhållare

Dörrarna slogs upp på vid gavel mot Europa, vi kom in i bilden samtidigt som rödvin, vitlök och pommes frites. (Olle Adolphson i Klas Gustafson:

Beppe – biografin, 2003)

Den 1 oktober 1955 förändras svensk underhållning i grunden: motboken avskaffas och med den ett gäng snåriga restriktioner som bland annat förbjudit all slags underhållning i lokaler där det serveras alkohol. Sedan 1919 – i 36 år – har Sverige stolt burit ryktet som jordens tråkigaste land.

Under denna tid görs alltså all revy, och allt vad vi idag skulle kalla show, i olika sorters teaterlokaler. När varietéparagraferna i lagtexten stryks innebär det en smärre revolution: för första gången kan unga människor ta en drink till föreställningen. En större värld kan anas, en värld där byråkraterna säkert är lika jävliga som här men åtminstone låter vanliga människor roa sig medan de roar sig.

Nu bestämmer sig direktionen för Hamburger Börs för en ny inriktning. Den anrika krogen på Jakobsgatan i Stockholms centrala Klarakvarter har under några hundra år varit ett ställe för spisningar och herrmiddagar, luften har varit tung av punsch och cigarrök och utsläpp från stinna bankirmagar, i Oscarianska matsalen har Oscar II och hans bröder och ättlingar roat sig både kungligt och högst folkligt. Etablissemanget ska nu bli en kabarékrog. Kabarén – den lite vuxnare och lite seriösare blandunderhållningen – ska bli ett faktum även här.

Restaurangchefen Carl-Axel Liebermann anser att det bara finns en kvinna som kan basa för denna nya scen. En dansk scenpersonlighet och teaterchef, med Olle Adolphsons ord ”en primadonna av Zarah Leanders typ, men bara hälften så lång”: Karen Margrethe Maria Lindqvist-Knutzon-Andersen-Ziegler, för enkelhetens skull kallad Lulu (1903–1973).

I början av sin karriär i Köpenhamn har Ziegler varit en skådespelare i mängden – tills hon i november 1933 gör debut som ”disös”, vi