Blanksvettig, bullrande och burdus. Men Änglagård förändrade för alltid bilden av den tyskättade blekingen Ernst Günther. När skägget rakades bort förvandlades den rödbrusige slagbjörnen till en älskvärd nallelufs.
Text: Petter Karlsson
Först var många skeptiska, men ...
En var hertig av Schleswig–Holstein. Han gjorde äktenskapliga trevare inom det brittiska kungahuset men fick nobben eftersom drottning Viktoria ansåg honom vara en slarver och suput.
En annan Ernst Günther var en preussisk militär som hamnade i svensk tjänst och adlades 1720.
En tredje blev överdirektör för Kungliga Patent- och registreringsverket.
Och en fjärde, med tilltalsnamnet Christian, innehade under andra världskriget det svåra jobbet som svensk utrikesminister.
Ingen av dem har dock en chans mot sin sentida namne när det gäller popularitet i de djupa folklagren.
Att blekingen Ernst Günther skulle bli en av våra mest folkkära skådespelare satt dock länge långt inne.
Dels för att han först tycktes gå i fädernas fotspår och bli bruksarbetare.
Dels för att han – när han väl hamnade inom teatern – inte alls sågs som någon stor talang.
Jo, kanske stor.
När det gällde kroppsvikt.
Det är svårt att finna bilder på en mycket ung Ernst Günther, men redan i genombrottsrollen i TV-dramat Badjävlar 1971 såg han ut att ha fått för mycket mat, för många groggar och för lite motion.
Då var han bara 38 år gammal.
”Bara” för att han redan tycktes ha en hjärtinfarkt i antågande. Däremot ännu förvånansvärt okänd hos den breda publiken.
En liten roll som smed i Bombi Bitt och jag 1968. En man som kastar bildäck i Tage Danielssons I huvet på en gammal gubbe samma år. En tjurig granne i Janne Halldoffs Rötmånad 1970.
Ja, frågan är om inte Ernst Günther hade blivit kvar i kulisserna om inte Lars Molin vågat satsa på honom i rollen som den rödbrusige, härjande, krökande och nakenbadande direktören Per Sjöstrand i det numera kultförklarade satiriska skärgårdsdramat.
Vid det laget hade Ernst Günther nämligen dittills mest jobbat som regissör och dessutom nesligen ratats vid ett intagningsprov till Dramaten.
Ångrade han till och med att han lämnade sin barndoms Ronneby?
Nja, det är nog att dra för stora växlar på Ernst Harry Ingemar Günthers relation till en uppväxt som visserligen tycks ha varit kärleksfull men knappast passade en yngling med kreativa ambitioner.
De första pjäserna satte han själv upp i skolan och ett tag försökte han sig även p�
