I början av 1920-talet dök en ny generation unga kvinnor upp. Dessa så kallade flappers hade kort kjol och kort hår, rökte, dansade, flörtade vilt och försörjde sig själva. Och de fick allmänheten att både fascineras och förfasas. De var helt enkelt lite av dåtidens punkare.
Text: Hanna Sundblad
I många bemärkelser var 1920-talet ett mytomspunnet decennium. På samma gång livsbejakande och förföriskt som dystopiskt mot en klangbotten av annalkande katastrof. Faktum är att det går att dra en hel del paralleller till nuvarande laddade 20-tal 100 år senare, med omvälvande politiska händelser, skakig konjunktur och inflation, kristid och genomlevd pandemi. Men inte sällan är det ju så att kreativitet och nytänk frodas i tider av kris och omvälvning, inom såväl konst och musik som innovation och livsstil.
Under första världskriget hade kvinnor på ett annat sätt än tidigare fått kliva ut från hemmen. När männen lämnade sina arbeten för att bli soldater behövdes kvinnorna i arbetsstyrkorna på bland annat fabriker och sjukhus och inom transportsektorn. I hur stor utsträckning dessa nya möjligheter för kvinnor överlevde kriget har diskuterats, men viss bestående effekt på kvinnors sysselsättning hade de säkert.
1920-talet var på det stora hela en dynamisk tid: många gamla imperier hade börjat falla, kvinnlig rösträtt hade införts på många håll och frihet och framsteg var den tongivande melodin. Det var i denna kontext som den iögonfallande flappern dök upp i krog- och samhällsliv, först i USA och Frankrike – då framför allt i modernitetens epicentrum Paris – och strax därefter också i Stockholm och andra större svenska städer.
På trendiga Kungsgatan blev hon ett vanligt och dekorativt inslag på kaféer och jazzklubbar.
– Efter införandet av kvinnlig rösträtt blev flapperns entré en mer individuell form av frigörelse. Det handlade för kvinnor om att våga bejaka både sin kvinnlighet och sin självständighet. Flappern var lite av dåtidens punkare, säger Kristina Fjelkestam, litteraturvetare och professor i genusvetenskap vid Stockholms universitet, som bland annat skrivit boken Ungkarlsflickor, kamrathustrur och manhaftiga lesbianer.
Efter hårda år med både världskrig och spanska sjukan ville människor alltså lämna det gamla och dystra för att leva i nuet och för framtiden. Den nya tiden visade sig också i modet, med förändringar i såväl längd och snitt som uttryck. Inte minst det kvinnliga modet blev ledigare och sport
