I flera hundra år har Kivik i Skåne bjudit in till en välbesökt marknad där varor bytt ägare i hög takt. Under andra halvan av 1900-talet var marknaden tidvis känd som ett syndens näste med vågade attraktioner och shower, men den enkla affärsidén – handel och underhållning – har visat sig närmast outslitlig.
Text: Martin Borg
Välkommen till Kiviks marknad!
Handelsplatser och marknader har följt i människans spår i alla tider. Att träffas under fredliga former och byta varor med varandra har varit en förutsättning för att överleva och utvecklas. I Kivik, som i riktigt gamla tider var en sorts samlings- och kultplats med heliga källor och offerplatser, sträcker sig marknadshistorien långt tillbaka. När Hansan under 1200-talet växte till sig och skapade rutter över Östersjön fick också de skånska sillmarknaderna, bland annat den i Kivik, allt fler besök av tyska köpmän som köpte upp sill, saltade den på plats och passade på att bedriva handel med andra varor. Under perioder med goda sillfångster uppstod därför en sorts återkommande marknad med internationella köpmän från olika hansestäder och lokala handlare från trakten som kom till Kivik för att omsätta sina produkter och alster.
UNDER 1600-TALET VAR Kiviks marknad etablerad och välkänd och hölls inne i samhället. Hundra år senare började det bli alltför trångt längs gatorna och man flyttade då till en öppen plats norr om samhället – Gröningen – men också här blev det snart ont om utrymme. Man tog då höjd för vidare expansion och flyttade evenemanget till strandheden nära grannsamhället Vitemölla men behöll det inarbetade namnet Kiviks marknad. Så småningom växte man ur kostymen ändå och flyttade då närmare Kivik igen, till strandheden alldeles norr om samhället. Där har man hållit hus sedan dess. Från och med 1866 bytte man också datum från augusti till juli, företrädesvis runt den 24:e med försäljning under två dagar.
UNDER 1800-TALET KANTADES marknaderna inte sällan av stölder, ficktjuveri, slagsmål och fyllerister. Särskilt hästmarknaden, som var välbesökt av handlare och spekulanter från hela södra Sverige och inleddes redan vid femtiden på morgonen, var ökänd för bråk och fiffel. Snart fick man ordna med en särskild arrestlokal på en närbelägen gård där överförfriskade marknadsbesökare stuvades undan och fick sova ruset av sig. Men på det hela taget var marknaden en stor folkfest där försäljare kunde komma till fots ända uppifrån Smål
