Den dubbelknäppta poplinrocken med skärp och axelklaffar, mer känd som en trenchcoat, är ett klassiskt ytterplagg som numera passar vid nästan alla tillfällen, både för kvinnor och för män. Men visste du att trenchcoaten från början togs fram av Thomas Burberry för att arméofficerarna vid den brittiska armén var i behov av en rejäl regnrock? Inte minst i skyttegravarna.
Text: Lena Martoglio Bomler
När Thomas Burberrys företag fick uppdraget av krigsministeriet att formge de brittiska officerarnas nya uniformer så var det en design för en regnrock ämnad för arméofficerare som Thomas presenterade 1901. Han hade helt enkelt anpassat den tidigare militärdesignen till de förhållanden och den miljö som armén kunde utsättas för.
Det som idag är känt som lyxvarumärket Burberry grundades 1856 av en ung tyghandlarlärling som öppnade eget i Basingstoke i Hampshire. 14 år senare var Thomas Burberrys företag redan väletablerat, med rykte om sig att göra bra ytterkläder.
1880 uppfann Thomas klädestyget gabardin, som är både slitstarkt och vattentåligt, och tog patent på det. Ett fintrådigt men tätt vävt tyg som ändå andas. Det vävs enligt tekniken kypertbindning, som är en vävnad med sneda, upphöjda ränder. Både ylle och bomull används och kraftigare gabardintyger passar bra till ytterplagg eftersom det är så slitstarkt. Alltså även till officerarnas rockar.
Regnrocken blev snabbt en del av den brittiska officersuniformen och anpassades under första världskriget till soldaterna i skyttegravskriget, då båda parterna låg i skyttevärn.
Skyttegravarna var en typ av militär befästning som skulle skydda både soldaterna och materialet i strid. Oftast var det bara ett manshögt dike. Man kan förstå att man kunde behöva en lång rock som var både varm och i princip vattentät när man ibland låg där dagar i sträck.
Det är egentligen den uniform som var framtagen för att användas i skyttegravar som kallas för ”trenchcoat”, som på svenska betyder just ’skyttegravsrock’. Den hade modifierats för att kunna ha axelprydnar på uniformen, så kallade epåletter, D-ringar och lite annat.
Snart var det inte bara de brittiska soldaterna som använde den som militäruniform, utan även de franska. Under andra världskriget började rockarna användas av de flesta länder utanför Storbritannien, men med tiden ersattes de av mer praktiska kläder för krigföring.
I Sverige var det företag som Rappson Konfektionsfabrik och Norrköpingsföretaget V
