Amelia adamo om tomrummet efter kärleken lucio”sorgen kommer alltid ikapp”

Jag vill inte bli dement. De orden kommer ofta från mig nu för tiden. Min man lyssnar på mig när jag uttrycker min oro över min mamma, som de senaste 20 åren gått mer och mer in i glömskans värld. Jag

Stockholm, november 1880. Utanför på Stortorget hade det blåst isande kallt hela dagen och senast Emilie var framme vid fönstret hade små snöflingor virvlat omkring i luften. Nu hade de samlats i en v

Alla vet vi att våra liv en dag kommer att ta slut. Vi vet bara inte när våra individuella stoppdatum kommer att infalla. För att påminna sig själv om livets ändlighet har Johanna Hector en kalender h

Jag var 32 år när jag gifte mig med Sten. Jag var 34 när jag blev mor till Emilie, och två år senare kom Julie till. Nu var vi en riktig kärnfamilj: mamma, pappa, två barn – och två heltidsjobb. Sten

Jag hade bott några månader i den lilla byn som min pappa bodde i sina sista 20 år i livet när jag började känna att det var mitt livs största misstag att flytta dit. Jag hade inte haft något med hono

Det regnar ute. I strida strömmar strilar regnet ner utanför fönstret. Vattnet bildar smutsiga ränder på glaset, och när jag försiktigt knackar med ett finger mot rutan, faller en droppe ner på fönste