Hans musik var fylld av sommar och glädje. Sol, vind och vatten och Himlen är oskyldigt blå. Livsbejakande musik, precis sådan som Ted Gärdestad var och så som vi vill minnas honom. Men på sommarens finaste dag, midsommardagen 1997, valde Ted att lämna livet och kvar blev vännerna i den stora sorgens famn.
AV: LEIF SCHULMAN FOTO: TT
Författaren Leif Schulman minns sina möten med Ted Gärdestad
Jag träffade Ted första gången sommaren 1972. Då var han en omskriven debutant, första LP-skivan Undringar hade kommit ut på vintern. Livet lekte för 16-årige Ted och åtta år äldre brorsan Kenneth. Bara ett år innan hade bröderna knackat på hos skivbolaget Polar på Jungfrugatan i Stockholm med ett band med låtar som de spelat in hemma i gillestugan i Sollentuna.
Den som råkade öppna dörren var Polars nyanställda producent Benny Andersson, som Ted och Kenneth övertalade att lyssna på tejpen. Benny tände på låtarna och Teds röst och kallade på Stikkan Anderson som också blev eld och lågor- fast med ett förbehåll: skriv texterna på svenska!
På stående fot lovade Stikkan ett skivkontrakt och Ted och Kenneth gick glädjestrålande ut och skuttade och dansade sig fram genom Östermalm.
– Det var nog den lyckligaste stund Ted och jag någonsin hade tillsammans, berättade Kenneth långt senare i tv-dokumentären Ted som kom 1998.
Vi träffades på någon fest som Polar hade, gänget på Polar och Sweden Music var ett sammansvetsat gäng. Ted var glad och uppåt och full av bus, som den 15-åring han var, ständigt i rörelse. Han var älskad och omtyckt av alla, och omhändertagen av alla. Var det inte Kenneth som fanns där, så såg Stikkans sekreterare Görel Johnsen eller Angela eller någon av de andra tjejerna på kontoret till honom. Angela skrev han för övrigt en låt om.
En annan tjej som Ted tillägnade en låt var Helena. Året innan skivkontraktet var 14-åriga Ted Gärdestad Sveriges nästbästa juniorspelare i tennis. Etta var en viss Björn Borg, jämngammal med Ted. Björn och Ted uppvaktade båda samma tjej, en av landets främsta juniorer, som hette Helena Anliot. Björn gick segrande även ur den striden, och Ted skrev låten Helena.
Men det var brodern Kenneth som skrev texterna, eller snarare transkriberade Teds intentioner och känslor
