’’Medmänniskor är mitt livselixir
AV:PER-ERIC MALM FOTO: TT
Hej Carl Jan, hur mår du i dag?
Jag mår strålande bra. Jag har precis kommit hem från Nissa, på den franska Rivieran, där jag bland annat prövade primörer från vindistriktet Chateauneuf-du-Pape. Och snart åker jag tillbaka till Frankrike och Paris för att representera den svenska gastronomiska akademin, där jag är administratör.
Du är med i UR-programmet Seniorsurfarna, tillsammans med Arja Saijonmaa, Johan Rabaeus och Siw Malmkvist, vad kan du berätta om det?
Att det snabbt blev en synnerligen god stämning oss emellan. Vi var en bra grupp. Den viktigaste lärdomen för mig personligen, som dyslektiker, är att det finns så många enkla och snabba, tekniska hjälpmedel som jag inte alls kände till. Nu kan jag, som skämtsamt brukar kalla mig översocial, även hantera sociala medier med bravur.
Du blev känd över en natt genom tv-programmet ”Levande livet” för nästan exakt fyrtio år sedan, hur minns du den tiden?
Som trevlig. Bakgrunden var att de ville göra mig till tv-kock, men mitt svar var att det fanns tillräckligt med sådana redan. Jag lanserade i stället idén att jag och Knut-Christian Gröntoft på ett pedagogiskt sätt skulle försöka lära svenska folket att uppskatta vin. Det blev fyrtio inslag i ett tv-program på den tiden det bara fanns två tv-kanaler och genomslaget blev enormt.
Hur märkte ni det?
Det tog ett tag, för vi spelade in alla inslagen på en gång, men när det hade gått ett halvår och programmet börjat sändas så skulle jag fira påsk i Stockholm. När jag klev av tåget och kom in i den enorma vänthallen på Centralstationen så fick jag stående ovationer. Det som gjorde mig både glad och häpen var att många unga killar i landet startade vinprovningar tillsammans. Vi kom i rätt tid, kan man säga. Intresset fanns, men vi var de första som gjorde konsumentinslag om vin i tv.
För många är du starkt förknippad med ”På spåret”, först som tävlande och sedan som domare. Hur minns du Ingvar Oldsberg?
Som en mycket stor personlighet. Ingvar var väldigt generös och hade en sprudlande, göteborgsk humor. Förutom att han var omvittnat snabb i repliken så var han en vänfast man, som ofta hörde av sig och undrade hur jag hade det. Han var en fin vän som jag saknar väldigt mycket.
Dina tankar om din diabetes är nog inspirerande för många.
Kanske det, m
