Kristdemokraternas ledare Ebba Busch, 37, har ett spännande jobb som energi- och näringsminister, och ett lyckligt privatliv, där hon och barnen, efter år av flytter, nu äntligen har fått flytta in i sitt nya hus, med inte mindre än fyra fungerande kakelugnar.
AV:ANNA VON KOCH FOTO: TT
Ebba Busch är på en bra plats i livet
Att få tid att intervjua Ebba Busch, 37, är ingen lätt sak. Hennes kalender är minutiöst planerad månader i förväg. Men när vi väl kommer till skott har Kristdemokraternas ledare, som också är energi- och näringsminister samt vice statsminister, lagt flera tunga arbetsuppgifter bakom sig.
– Det känns som mars blivit en månad av leveranser, och där vi äntligen gått i mål.
Ebba pratar om svåra och viktiga förhandlingar om vården, där regeringen nu lagt förslag om att skjuta till sex miljarder kronor extra i vårändringsbudgeten, och så har Sverige blivit medlem i Nato.
– Det är en orolig och hemsk tid som vi lever i med många människor som flytt ond bråd död i Ukraina, men mitt i allt mörker och elände finns nu en känsla av ljus och trygghet, Vi behöver inte försvara oss själva, utan Sverige hjälper andra, och de hjälper oss.
För Ebba var det även stort personligen, eftersom det var den första fråga hon engagerade sig i på hennes första partikongress, 2007. Hon var då 19 år och lämnade in sin första motion om att gå med i Nato.
– När jag nu stod i regnet i Bryssel och såg den svenska flaggan vaja, så var det en känsla av overklighet. Det var smått episkt och jag blev ganska känslosam. Jag fick använda alla mina sångkunskaper och tog i för kung och fosterland när vi sjöng nationalsången, säger Ebba och skrattar.
När jag intervjuade Ebba senast hade den då sjuårige sonen Birger precis fått reda på att hans mamma var kändis, av en upplysande klasskamrat. Två år senare har han större koll på vad mamma gör på jobbet, och hur läget är i omvärlden just nu.
– Det kan vara lite svårt och läskigt, men vi vuxna måste ta vårt ansvar och prata med våra barn om det, säger Ebba.
Sverige bidrar både civilt och militärt till Nato. Jag frågar om Ebba gjort lumpen.
– Nej. Det är det enda jag ångrar. Jag kan vara väldigt självkritisk och se tillbaka och tänka att jag kunnat göra saker bättre, att jag borde ha funnits där för människor. Och livet blir dåligt om man går o
