Viktor axelsson

Hej Viktor, hur mår du i dag?

– Jag är nyss hemkommen från semester i solen, så alldeles förträffligt.

Du hade stora roller i populära ungdomsfilmer som ”Zozo” och ”Linas kvällsdagbok”, hur var den tiden?

– Speciell. Helt plötsligt var jag tvungen att lära känna nya människor samtidigt som jag skulle arbeta och var långt hemifrån. Man tvingas utvecklas under sådana förutsättningar. På ett positivt vis, såklart.

Hade du någon nytta av erfarenheterna som skådespelare när du skrev din bok?

– Jag lärde mig att det ligger oerhört mycket hårt, noggrant och oglamoröst arbete bakom en finslipad och estetiskt tilltalande produkt.

Kan du beskriva din debutroman?

– Dissonans utforskar delvis vad som händer i en värld där tillgång till information, samt möjligheten att delta i samhället, villkoras, och delvis hur internet – rättare sagt användandet därav – kan användas för att avbilda personligheten hos individen och strukturen hos samhället. Sen är det ju en (förhoppningsvis) spännande thrillerstory som utspelar sig mitt ibland detta.

Berätta om tiden som fotomodell.

– Det var väldigt rolig, och en bra inkomst för en ung person. Mitt starkaste minne är när jag var i Egypten, ute i Saharaöknen, och plåtade.

Du är utbildad i nanoteknik och arbetar som patentingenjör, hur är det att ha ett arbete där du inte kan leva på ditt utseende?

– Mycket skönt. Jag behöver varken tänka på frisyren eller val av kläder, om jag inte ska ha kundmöte, förstås.

Vad gör du på jobbet?

– Jag arbetar som ombud för privatpersoner, företag eller andra verksamheter som vill söka patent för sina uppfinningar. Det innebär att jag jobbar där teknik och juridik möts, ungefär.

Om du måste välja mellan arbetet och skrivandet, vad tar du?