”det var som att hon släppte in mig”

5 min läsning

Peter Stormare lämnade Hälsingland, med ett mellanstopp på Dramaten, för att hamna i Hollywood där blev han kvar. Nu berättar han om hemlängtan, sin mystiska sjukdom, kampen för barn och romansen med Birgitta Andersson.

AV: ALEXANDRA GLAHNS

Stormare om den inspirerande romansen med Birgitta Andersson

Peter Stormare är aktuell med sina memoarer, Pojken från Arbrå.
FOTO:TT

Skådespelaren Peter Stormare är Hälsingesonen som gick från Dramaten till stora roller i Hollywood där han nu bor, i Los Angeles, sedan över 30 år tillbaka. Peter Stormare har opererat ögonen på Tom Cruise i Minority report, spelat skurk i Fargo, agerat rysk kosmonaut i Armageddon och i hyllade 2000-talsserien Prison break syntes han som maffiaboss.

Nu är Stormare aktuell med sina memoarer, Pojken från Arbrå. I boken berättar han bland annat om sin förmåga att uppleva övernaturliga saker.

– Ja, det är konstigt. Det konstiga i mitt liv är att jag är född med en insikt om tro. Jag får varsel, jag kan känna saker som kommer att hända. För mig har det varit saker som ska hända långt fram i tiden. Det kan också vara att jag känner att någon ska ringa och så ringer det eller om det knackar på dörren, då har jag vetat det innan, säger Stormare till Aftonbladet.

– Man tror att många människor är skapta med samma förmåga, men de flesta skakar av sig det. Jag gjorde motsatsen och tog det till mig och närde varslet jag fick och lade in det i mitt inre kassaskåp.

Ett varsel om att känna saker som kommer att hända var precis det som skedde när Peter Stormare såg Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap på tv och senare själv blev en av Bergmans favoritskådespelare.

– Det jag kände var att jag en dag kommer att möta Ingmar Bergman. När jag tittar tillbaka så är det lite konstigt, men för mig var det naturligt. Jag visste redan när jag var 19–20 år att jag kommer att möta Bergman och vi kommer troligtvis att jobba tillsammans.

Och känslan när tanken blev verklighet var något utöver det vanliga.

– Det var ju helt enormt. Det var en slags bekräftelse att få kontakt med Ingmar på det sättet, sedan blev vi också kamrater. Jag fick vara hans ålder och han blev min ålder när vi var på tu man hand.

De båda möttes i mitten av sina respektive åldrar.

– Han kände sig ung och jag har alltid älskat att sitta och prata med de äldre skådespelarna på Dramaten och höra vad de tyckte var viktigt i sk

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar