Kungen var på sätt och viss en frånvarande far – vilket han själv har berättat om. Kronprinsessan Victoria är raka motsatsen som förälder, något som har sin bakgrund i den speciella uppväxten. Så kombinerar hon mammalivet med sin offentliga roll.
AV: LINUS BRÄNNSTRÖM FOTO: TT, KUNGL. HOVSTATERNA
Att vara kunglig är inte något nio till fem-jobb, det kan vi slå fast med en gång. En kunglighet arbetar på sätt och vis dygnet runt, sju dagar i veckan, livet ut. Det är enormt mycket representation, med resor i hela Sverige och utomlands – något som naturligtvis får konsekvenser och inskränker på familjelivet.
Vår kung var ju så ung, bara 27 år, när han tog över tronen efter sin farfar Gustav VI Adolf. Kungen var alltså redan kung när han och drottning Silvia fick barnen Victoria, Carl Philip och Madeleine. Till skillnad från om han ”bara” hade varit kronprins under barnens uppväxt innebar kungatiteln en hel del uppoffringar – något som både kungen själv och barnen har vittnat om flera gånger genom åren.
– Mina föräldrar var väldigt kärleksfulla, och jag vet inga som är så generösa som dem, men de var borta mycket när jag var liten, på grund av sina åtaganden som kung och drottning, berättade till exempel prinsessan Madeleine i SVT:s talkshow ”Skavlan” 2015.
Barbro Hultman, som arbetade vid hovet under många år, har sagt att det är svårt att jämföra de kungliga med vanliga förvärvsarbetare.
– Kungaparet arbetar ju inte från klockan nio till klockan fem och sedan kan de vara hemma och leka med barnen. De arbetar från klockan sju på morgonen till klockan fem på eftermiddagen – och sedan ska de i väg igen klockan sju på kvällen, har hon berättat för Expressen.
Drottning Silvia ska ofta ha känt dåligt samvete för alla gånger hon varit tvungen att lämna barnen hemma om kvällarna, när det var dags att lämna slottet för att åka ut på olika evenemang och uppdrag.
Även kronprinsessan Victoria har berättat om hur kungen och drottningen ofta var borta från barnen.
– Mamma och pappa var inte med oss barn så mycket som de själva säkerligen skulle velat. Men vi hade ju turen att ha väldigt bra barnflickor, det har betytt oerhört mycket. De första åtta, nio åren hade vi samma, två som avlöste varandra, sa
