Det börjar som en saga där hon hyllas förbehållslöst av folket. Det slutar med grovt förtal och att hennes avhuggna huvud lyfts blödande mot skyn inför en jublande pöbel. Den svenske greven och älskaren Axel von Fersen har misslyckats med att rädda Marie-Antoinette – en gång Frankrikes drottning.
AV: LARS JOHANSSON FOTO: TT
En kärlekssaga utan lyckligt slut
Folkmassorna längs Paris gator vrålar ut sin avsky mot Marie-Antoinette, 37, som sitter i den lilla hästvagnen. Hon är klädd i en enkel vit bomullsklänning, svart underkjol och en vit hätta. Det är allt Frankrikes forna drottning tillåts ha på sig.
Hennes hår, som hon genom åren lagt enorma summor på för att underhålla, är nu kritvitt och avklippt i nacken. Det blir lättare för bödelns yxa att träffa rätt då. Marie-Antoinette är på väg till sin egen avrättning. Det är strax före lunch 16 oktober, 1793. Lite tidigare, på morgonen, har hon fått ett panikanfall på fängelset La Conciergeries innergård när hennes händer bakbands. Vakterna får till slut lösgöra henne så hon kan uträtta sina behov i ett undanskymt hörn. När skrindan närmar sig Place de la Révolution ser Marie-Antoinette giljotinen som väntar henne. Hon grips än en gång av svår ångest, men samlar sig. Marie-Antoinette stiger försiktigt ner från vagnen. Hennes sista steg i livet leder upp till schavotten. Hon råkar trampa på bödelns fot.
”Min herre, jag ber om ursäkt, jag gjorde det inte med flit”, säger Frankrikes tidigare drottning. Några sista ord innan evigheten. Kvart över tolv på dagen faller den snedställda klingan. Marie-Antoinettes avhuggna huvud lyfts mot skyn inför en vilt skränande pöbel.
Kroppen slängs i en omärkt grav på Madeleinekyrkogården i centrala Paris. Frankrikes avsatta drottning har gått samma väg som sin make Ludvig XVI gick i januari samma år. Franska revolutionen är inne i sin absolut blodigaste fas och många fler har fått och ska få plikta med sitt liv. 80 huvuden per dygn. Skyldiga som oskyldiga.
Så slutar berättelsen som Marie-Antoinette. Berättelsen som annars började så bra.
Det är som hämtat ur en saga när den österrikiska kejsarinnedottern anländer till sitt nya hemland. Blommor kastas framför den kungliga vagn hon sitter i. Barn klädda i vitt utför danser till hennes ära och folkets kärlek till den unga vackra, glada, snart 15-åriga Marie-Antoinette verkar inte ha någon ände. Hon skri
