Dekorerat glas

3 min läsning

Glas är ett material som har tjusat människan i årtusenden. Hantverket för framställningen har varit nästintill detsamma, medan form och stiluttryck har varierat genom åren. Låt dig bländas av glas med sköna dekorer!

AV: ERIK BILÉN Foto: MALTE DANIELSSON. RESPEKTIVE AUKTIONSHUS

Slipat, graverat och etsat

Duka vackert med skimrande glas. Under början av 1800-talet blev det allt vanligare med slipat och graverat glas på bordet. Det var under denna tid man började duka med flera dryckesglas vid varje kuvert.

SLIPAD DEKOR

Tedosan i empir är med sitt slipade mönster en god representant för glasframställningen under början av 1800-talet. 2 600 kr var priset hos Johan Sjösten Antikhandel.

Den engelska trenden att slipa glas i olika mönster spreds till Norden och fick stort inflytande i Sverige under slutet av 1700-talet. På 1800-talet, när det slipade glaset blev som mest populärt, utfördes arbetet i de tre momenten sandslipning, finslipning och polering. Slipning utförs med roterande slipstenar; olivsten (skapar runda eller olivformade fördjupningar), fasettsten (ger fasetter runt ett vinglas fot eller hela glaset), schattérsten (skapar parallella linjer i ytan) och skärsten (exempelvis till att skapa stjärnor, solfjädrar, rutor och ränder). De fyra kunde användas var för sig eller kombineras till olika mönster.

Glaskonstnär Edward Hald (1883–1980) hängde med i svängarna. Burken med lock, som har en graverad dekor, är tillverkad hos Orrefors 1930. Auktionens exemplar ropades ut för 6 000–8 000 kr hos Uppsala Auktionskammare.
Det sena 1700-talets trend att slipa glas i rutmönster och andra formationer vidareutvecklades under empiren vid det tidiga 1800-talet. Den dekorativa empirmuggen är ett gott exempel på utvecklingen. Högsta bud blev 5 800 kr hos Stockholms Auktionsverk för ett antal år sedan.

GRAVERAD DEKOR

Skål för brudparet! Glaset med det kronkrönta dubbelmonogrammet är ett så kallat bröllopsglas. Det är tillverkat omkring 1760–70. Vinnande budgivare avgjorde med 5 500 danska kronor hos Bruun Rasmussen.

Hantverkare som graverade glas kallades under 1600-talet för glassnidare och under 1700-talet för ritare. Den handgraverade koppargravyren gjordes med hjälp av en gravyrmaskin med koppartrissor i olika former i kombination med slipmedel. Gravyr- eller sliptrissan satt fast i ena änden av den roterande maskinens spindelaxel (maskindel som är en



Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar