Redan när hon föddes var Liza Minnelli en stjärna – dotter som hon var till hela USA:s stora älskling Judy Garland. När hon blev äldre visade det sig att Minnelli hade minst lika mycket talang som sin berömda mamma. Det var inte förrän efter Garlands för tidiga död i en drogöverdos 1969 som Liza på riktigt kunde stå på egna ben. Och vilka ben sen! Vem minns inte hennes Oscarsvinnande rolltolkning av Sally Bowles i filmen ”Cabaret”?
AV: PÄR JONASSON FOTO: TT
Stjärnan har kämpat mot drogberoende under större delen av sitt liv
Många blev oroliga för Liza Minellis hälsa i samband med Oscarsgalan förra året då hon och Lady Gaga delade ut priset till Bästa film. Minnelli satt då i rullstol och verkade allmänt förvirrad och skör. Hennes gode vän, sångaren Michael Feinstein, 66, gick efteråt ut och dementerade envisa rykten om hennes försämrade hälsa, och har gjort så även senare. Anledningen till att Minnelli inte gjort så mycket väsen av sig sedan dess påstår han enbart beror på att hon vill ta det lugnt och njuta av livet efter att ja jobbat hårt i showbiz under mer än 60 år.
Liza Minnelli föddes 1946 i Los Angeles som första och enda barnet i äktenskapet mellan den då sedan länge världsberömda skådespelerskan och sångerskan Judy Garland och den framgångsrike filmregissören Vincente Minnelli. Namnet Liza tog föräldrarna från en sång med samma titel – dess kompositör Ira Gershwin var även Minnellis gudfar. Lilla Liza var blott tre år gammal då hon för första gången dök upp i en liten filmroll i musikalen ”In the Good Old Summertime” där mamma Judy gjorde huvudrollen.
Redan som liten flicka började Liza Minnelli jämföras med sin berömda mamma, som ju själv slog igenom stort som 16-åring i filmen ”Trollkarlen från Oz” (1939), då hon redan var en erfaren barnfilmstjärna. I en intervju för Variety har Minnelli berättat om hur detta kunde kännas för en liten tjej:
– Jag har fått kämpa för att bli känd som mig själv, och inte som ”någons dotter”. När jag var liten kunde mamma säga ”Bli inte upprörd när folk jämför dig med mig, du är också en entertainer.” Men när jag blev äldre och mamma läste hur någon jämförde mig med henne kunde hon utbrista ”Hur vågar de? Du är ju för tusan din egen kvinna, kan de inte fatta det?” Sedan kastade hon tidningen i soporna. Mamma var underbar, men kunde också vara överbeskyddande.
Judy Garland brukar ofta skil
