Äntligen en prins

2 min läsning

De hade fyra ljuvliga flickor. Men med dåtidens krav på manliga arvingar kände arvprins Gustaf Adolf och hans Sibylla pressen. På valborgsmässoafton 1946, kom äntligen en liten pojke – den blivande kung Carl XVI Gustaf, född som prins och hertig av Jämtland.

AV: KRISTINA SVEDELL FOTO: TT

Fyra Hagasessor och en liten hertig

Hagasessorna Margaretha, Birgitta, Désirée och Christina var på hotell i Dalarna när Sibylla var havande, men när lillprinsen anlänt skickades de hem till Slottet.

Tripp, Trapp, Trull kallades Margaretha, Birgitta och Désirée i Svensk Damtidning på 1930-talet. Och 1943 mötte Christina världen med en rejäl kalufs mörka lockar. Arvprinsen Gustaf Adolf kunde knappt se sig mätt på sin yngsta dotter, som ofta beskrevs i pressen som en solig trollunge. Men som tiderna var då behövde Sverige en prins för att monarkin skulle överleva och prinsessan Sibylla levde under det omänskliga trycket att inte enbart föda döttrar. Det skulle dröja nästan tre år till innan prinsen äntligen kom. Klockan 10.20 på förmiddagen valborgsmässoafton 1946 närmare bestämt. Dramatiken på Haga slott var fullständig, modern brast i gråt av lycka i sin sängkammare och fadern svimmade av anspänning. Tronföljden var säkrad. Farfar, blivande Gustaf VI Adolf, och bonusfarmor Louise var redan på plats i slottet, liksom statsministern Tage Erlander. Svenska folket höll andan när det sköts salut på Skeppsholmen i Stockholm. Gammelfarfar Gustaf V anlände för att se underverket och alla strålade fast det var en mörk regntung dag. Direkt efter lunch ringde Gustaf Adolf sina sessor som skickats i väg till ett hotell i Dalarna med barnsköterskan Nenne Björnberg. Det blev så klart ett väldigt jubel. Flickorna hade längtat efter en ny baby i barnkammaren.

Hela landet firade i glädjeyra medan gossen själv gjorde som nyfödda brukar göra, skrek och sussade sött om vartannat. Att han var Sveriges arvfurste och hertig av Jämtland bekom honom inte det minsta. Inom familjen kallades lillprinsen kärleksfullt för ”hertigen” och aldrig har väl någon prins varit ljuvligare än just Carl Gustaf, oemotståndligt näpen och så hett efterlängtad av alla, ja som en riktig sagoprins var han. Med en kvartett storasystrar som gjorde precis allt för honom. Nåväl, kanske just minsta sessan Christina kunde känna att det ibland blev lite väl mycket ståhej runt lillebror som ständigt skulle stå i centrum.

Dagen före dopet tog storasystrarna ut honom på en vagnspromenad i Hagaparken, de

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar