Suzanne axell

3 min läsning

AV: PER ERIC MALM FOTO: TT

PERSONLIGT

– Jag kan inte tänka mig ett liv utan djur, eller att påta i trädgården, berättar Suzanne Axell.

Hej Suzanne, hur mår du i dag?

Jag mår ganska bra, men jag tycker att livet ibland bjuder på saker som är tuffa att hantera. Sedan nyår har jag mötts av många sorger. Det roliga i klump, det tråkiga kommer i klump. Jag tar en dag i taget, som min vän Susanne brukade säga. Jag saknar henne mycket.

Hur ofta kommer folk fram och konsulterar dig som om du vore läkare?

Det händer minst en gång varannan dag. Fortfarande. Men jag säger som det är, att det var mina fina kolleger som var läkare, jag är bara en enkel journalist.

Du borde i och för sig kunna ställa en del diagnoser, med tanke på att du är medicine hedersdoktor vid Karolinska Institutet.

Den titeln var naturligtvis något som jag fick för mitt journalistiska arbete. Det var en fantastisk upplevelse att få skrida nedför samma trappa som Nobelpristagarna i Gyllene Salen i Stockholms Stadshus. Jag fick en guldring och ett tjusigt diplom och höll ett tal inför 600 prominenta gäster.

Ångrar du att du sa upp dig från ”Fråga doktorn”?

Nej. Jag arbetade med programmet i arton år och gjorde 671 sändningar. Det folk inte ser är arbetet bakom. Jag gjorde all research själv och skrev alla manus. Som miljövän så valde jag även att åka tåg framför att flyga. Jag satt på tåg i 130 mil under resorna till och från varje program.

En morgon stod jag på perrongen i Sundsvall, väntsalen var stängd och det var 16 minusgrader. Dagen innan hade min mamma ramlat och brutit lårbenet. Då bestämde jag mig för att sluta, det var en vändpunkt i livet. Mamma slet hårt för mig och mina systrar och nu var det min tur att ställa upp för henne. Just i dag så har jag tagit med henne till frissan, sedan köpte vi några jumprar och gick på kondis. Superfint!

Vad många inte vet är att du har jobbat som hårdkokt kriminalreporter på en kvällstidning, finns det något fall som du aldrig glömmer?

Det var faktiskt ett mord som ledde till att jag fick det jobbet. Det var en fruktansvärd historia som gick rakt in i hjärtat. En indisk kille mördades och sänktes med kedjor i sjön Erken i Roslagen. Han flöt upp under sommaren år 1981 och fallet döptes till ”Erken-mordet” i media. Det var ett klassiskt sommarmord, som jag bevakade för Norrtelje Tidning. Efter det värvades jag över till Expressen.

Du tävlade framgångsrikt i På spåret under flera säsonger, hur minns du den tiden?

Som fantastiskt rolig. Ingvar Oldsberg var en underbar människa. Otroligt varm mot mig och snabb i replike


Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar