För några år sedan kunde tidningarna trycka bilder på prinsessan Madeleine med väninnor som sent en kväll kunde ses röka i smyg utanför någon Stockholmskrog. Det ansågs ytterst olämpligt. Men storrökande kungligheter har det alltid funnits.
Att ”dricka tobak”, som det hette från början då man rökte pipa, var en ovana som spreds i Sverige i början av 1600-talet. I hovet i Paris var det då redan högsta mode. Men drottning Kristina tyckte inte om det. Hon talade om tobaksrökningen som en ”inrotad ovana och stort missbruk.” I en officiell varning talades det om att tobaken var en ”penningespilla, hufvudwilla och luchtar illa”. Men vad hjälpte det! I det svenska hovet röktes det friskt och från 1700-talet snusades det allmänt. Det fanns alltid de som var helt emot och de som struntade i varningarna.
Den godmodige kungen Adolf Fredrik, förbjöds att röka i gemålen Lovisa Ulrikas salonger, så den stackars kungen fick sitta och sprida giftmoln vid sin svarv i sin egen verkstad vid Kina slott. Det blev hans egen ”Snickarboa” där han kunde njuta av den förbjudna pipan utan att någon lade sig i. Kung Gustaf V var storrökare. Han föredrog turkisk tobak uppblandad med egyptisk i cigaretter med hans eget krönta monogram på. Det var tunna platta cigaretter. Tobaken förvarades i ytterst eleganta cigarettetuier ofta dekorerade med diamanter och safirer. Dagens etui valdes med stor omsorg med hänsyn till dagens klädsel. Gustaf använde långa cigarettmunstycken av sjöskum. Han rökte ofta och överallt till gemålen drottning Victorias ilska. Drottningen had
