En ålderdomlig ceremoni, men en ung kung och ett modernt valspråk. Så här gick det till när kungen blev kung – och han var bara 27 år gammal.
AV HELENA WIKLUND FOTO: TT.
Så kom den, dagen som kronprins Carl Gustaf hade bävat för, det förutbestämda målet med hans liv. Hans farfar Gustaf VI Adolf låg för döden på Helsingborgs lasarett, efter att några veckor tidigare ha gått igenom en operation för ett blödande magsår.
Komplikationer tillstötte, kungen drabbades av hjärtflimmer, försämrad njurfunktion och lunginflammation, och hans barnbarn, kronprins Carl Gustaf, 27, och prinsessan Christina, 30, vakade på sjukhuset tillsammans med hans dotter, drottning Ingrid, 63. Vid deras sida fanns även förste livmedikus Gunnar Biörck.
Den 15 september 1973, klockan 20.35 på kvällen, drog gamle kungen sitt sista andetag, nästan 91 år gammal. En av världens äldsta monarker var död. Och hans sonson kronprins Carl Gustaf blev i samma ögonblick världens yngste kung.
Mitt i sorgen över en älskad farfars död förändrades hans liv helt. Ansvaret för den svenska monarkin låg plötsligt tungt på hans axlar. Och han var som sagt bara 27.
Många år senare fick han frågan om han någon gång pratade med sin farfar om det som väntade.
– Nej, inte alls. Men en gång sa han: ”Se på livet med viss humor”. Det var hans sätt att säga att uppdraget inte är så tungt som han kanske var rädd att jag skulle uppleva det.
Nästa dag landade Sveriges nye kung på Bromma flygplats. Vid sin sida hade han prinsessan Christina och riksmarskalk Stig H:son Ericson samt sin adjutant. De togs högtidligt emot nedanför flygplanstrappan av statsminister Olof Palme och finansminister Gunnar Sträng.
De åkte raka vägen hem till Stockholms slott – där en stor folkmassa redan hade samlats på Yttre borggården. Ropen – ”Vi vill se våran kung” – hördes ända in på slottet. Men det krävdes att prinsessan Christina puttade fram sin lillebror, som inte riktigt kunde ta in att alla de där människorna faktiskt hade kommit för hans skull.
Det hade de, visade det sig snart. Så fort han visade sig hördes det första ”Leve konungen”.
Så gick det ytterligare tre dygn, hektiska och fulla av förberedelser. Och sedan stod kungen inför sitt livs mest avgörande stund: Onsdagen den 19 september 1973 svor han kungaeden i konseljsa
