Efter 13 år som kringflackande modell har Karlina Caune insett vad som är viktigt för välbefinnande och skalat ner skönhetsrutinerna. Här berättar hon om sin speciella skönhetsfilosofi.
Av CAROLINE HAINER Foto BEATA HOLMGREN | STUDIO FEMME
K ARLINA CAUNE GICK DIREKT från lettiska ungdomsarmén till catwalken. Bokstavligen. Direkt efter ett tvådagarsläger ute i skogen gick hon i militärkängor och överrock direkt till ett möte med en modellagent som ville kontraktera henne.
– Jag var femton, skulle fylla sexton, och tänkte: ”Varför inte?” Sex månader senare bodde jag i New York, säger Karlina Caune.
Som för så många modeller var karriären inte planerad. En kompis hade börjat intressera sig för fotografi, en kusin skickade in bilderna på Karlina Caune till en modelltävling och sedan kom agenten ut till hemstaden Jelgava och kontrakterade henne på studs. Att hon året därpå, 2010, utsågs till Ford’s Supermodel of the World kickstartade karriären.
– Jag förstod dock snabbt att utseendet inte är allt, personlighet spelar också in. Du kan vara den vackraste kvinnan i världen men ändå inte slå igenom om du inte är beredd att jobba hårt, lägga dina divalater åt sidan, alltid komma i tid och vara beredd att ta instruktioner. På min tid betydde modeveckor jobb 22 timmar om dygnet, bokstavligen. Det krävs en viss personlighet för att orka.
Sedan dess har Karlina Caune varit ambassadör för Elizabeth Arden och gått visningar för alla prestigefyllda namn man kan tänka sig, som Celine, Isabel Marant, Stella McCartney, Erdem, Miu Miu och Dries Van Noten.
Under sina 13 år som toppmodell har Karlina Caune sett modevärlden förändras. Å ena sidan är unga modeller mindre utsatta i dag, det finns ett större ansvar (även om den förändringen skett bara de senaste fem åren, påpekar hon). Men hon har också sett hur produktion och konsumtion ökat – i dag ger modehusen inte längre ut två kollektioner om året, utan sex, åtta eller tio. Hon är inte förtjust i utvecklingen. Ett skäl till att hon över huvud taget gick med i hemvärnets ungdomsgrupp i Lettland var att hon älskar skog och natur. Hon behövde en paus, lite ensamhet och utrymme till att tänka på de där viktiga sakerna, som ”vad skänker mig glädje?”. Under ett nattflyg mellan Paris och New York visste hon hur hon skulle få det.
– Jag vaknade mitt i natten och såg på den interaktiva kartan att vi befann oss över Island och jag tänkte att ”det är den perfekta platsen, för det är mitt emellan de två städerna!”.
SÅ HON FLYTTADE TILL ISLAND
